Låt ljuset brinna....

Då det finns de som för allt va dom förmår kämpar med att blåsa ut andras ljus, som med storm försöker utplåna andras lycka enbart för att denne själv är sårad.
Varför kan inte människor förlåta?
Har själv förlåtit otrohet, själv förlåtit då människor ber mig om förlåt.
Då jag vet att människor gör saker som inte står för deras person, bara att handlingarna som personerna gjort är gjorda för att det händer saker, det händer saker i ens liv som för med sig att de rätta besluten kanske inte är så lätta att ta.
Då en i vrede, sorg eller besvikelse sagt saker som en ber om förlåt för.
Jag va otroligt plump i ett samtal med Teddi för några veckor sedan, blev bara att det kom ur mig och skämdes som bara den efteråt.
Jag är ingen elak människa, FAST det jag så till henne va otroligt elakt.
Tur är nu Teddi otroligt duktig att prata också, så vi löste detta såklart och vi har efter det pratat om chansen att vi KOMMER i framtiden säga saker som här varandra arga, ledsen och besvikna, fast vi kommer alltid att lösa det och inge säga att den andre är en idiot eller korkad.
Tänker att det måste vara tröttsamt att behöva lägga så mycket energi att "blåsa" på andras ljus och själv inte se till sina egna brister också.
Hade så mycket blåst, så mycket storm att jag tillsist försökte ta mitt liv.
Till allt detta va det såklart bristande låga hos mig också, slut på bränsle.
Till detta så va det blåst.... det va vatten som vadade upp till den lilla lilla glöden som fanns kvar, att jag tillsist bara då tänkte att jag bara orsakade problem, bara va ivägen och va dålig att jag borde försvinna.
Idag har jag stärkande glöd, starkare låga och bättre skydd i mina vänner och i MIG.
Att jag här Sara Teddi Gelander som får mig att vilja brinna det starkaste jag kan och dessutom skyddar mina lågor från blåst av vargar.
Jag blåser inte mer på mina egna lågor, försöker dra ner mig själv och är förbi att vilja bry mig om att människor blåser på mig.
Är lycklig
Thera Therese
Tänka sig...
Så som alla, så är det ibland olika syn på saker, olika sätt att hantera saker på olika vis utifrån alla våra bagage och historia.
Dessa saker kan ibland krocka, kan krocka oerhört och sluta otroligt illa.
Allt för ofta hamnat i dessa bråk och slutar alltid illa, kränkande, det är inte "normalt" , att saker är vidrigt ..... osv osv.
Då förlåt aldrig delas ut, förmågan att se sin del i problemet eller situationen eller att prata om saken är löjligt och det inte finns ett behov att göra det, för det är onödigt då en har rätt och den andre har såklart fel eller är sjuk, har ADHD eller är Mytoman, ja det är otroligt givande och fint att ha en olik syn med dessa saker sagt/slängt till sig.
Fast sedan händer det nått, ett bråk där det finns en förmåga att se till varandras syn från bägge hållen, där förmågan att förbise den egna känslan och kan se och hoppa in i den andra situationen.... och då ett förlåt kommer.
Blev helt paff..... helt tagen på sängen....
Jag har inte varit med om detta någonsin, då Teddi och jag hade ett bråk, eller ja känslor som kom till en gräns där bägge blev ledsna, besviken och jag(som jag brukar göra)la på telefonen utan att säga hej då.
Att hon då ringer upp(svarar såklart inte direkt, för stolt för det då) utan samtal nr två och efter några sms mellan oss så svarar jag.
Hon förklarar hennes sida, förstår min och ber om förlåt för att jag uppfattade det som jag gjorde, att det inte alls va hennes mening att jag skulle tolka det så.
Jag bad om förlåt för att jag reagerade så som jag gjorde och att jag la på och dessutom "tjaffsade" vidare via sms....
Avslutade samtalet med att vi skrattade och hade löst ett tjaffs.... det låg inte kvar, kom överens om att vi va överens att det va dumt och onödigt från oss BÄGGE!
Helt paff och vi vet var vi står i denna frågan och kommer inte ha denna situationen igen någonsin, inget som läggs på hög eller finns kvar och stöter eller får bägaren att rinna över i framtiden....
Är det såhär det ska vara....?
Älskar dig Teddi, att vi kan bråka, jag får bli arg på dig och en situation, att du blir arg på mig och på situationen och tycker saken är dum, inte jag.
Att du skiljer på saken i fråga, bråket och på mig som person.
Med dig känner jag att potten av hur mycket du älskar mig aldrig påverkas av ett bråk eller något vi inte kommer överens om.
Längtar så efter att få bråka med dig i framtiden, att få utvecklas och växa tillsammans med dig, bli starkare i våra bråk och olika syn på saker<3
Something about, baby, you and I

Somethin', 'bout lonely nights and my lipstick on your face
Yeah something about, baby, you and I

something about, baby, you and I
Somethin', 'bout lonely nights and my lipstick on your face
Yeah something about, baby, you and I
Står du på någons fot???

To do list....
Sådär varmt och tryggt och bara med en sådant härligt lugn och ro.
Samtal står på nästa "TO DO LIST" så bara till att TO DO IT THEN.....
Fast en sak i taget för denna Thera.
Woooooo(fucking)hooooooooooooo
I mitt andra hem i Borås är solen framme, det är grönt på marken och kvittrande fåglar sjunger om en strålande varm kommande vår, sommar och år.
Kan inte förklara det på ett bättre vis, att det känns i hela mig.
Alla förklaringar blir bara löjliga och mesigt bleka.
Sedan såg vi filmen du & jag med Nomi, den va också bra.
Vi hinner inte allt mycket sånt då hon jobbar heltid.
Egentiden att komma till bra val i livet<3
Fundderat massa på dessa saker med att sätta saker i perspektiv och avstå från de saker, människor som inte borde vara med i ens liv, oavset historia eller relation.
Om människor bara ändå säger negativa saker om varandra, om det ändå är så att det inte kan öppnas upp för en diskution och ett förstående och bara acceptera att det inte borde finnas vänskap eller en relation.
Har varit ledsen, har bearbetat och tillsist bara hittat en inre ro till att gå vidare och så fint släppa på min tro att människor kan förbise olikheter och älska varandra trotts olikheter, för att om det är familj, vänner och olika relationer som passerat.
Och har det kommit till en del i livet att det bara är fel, att det är fult och ledsamt, så är det inte bra för någon i relationen.
Spelar inte roll vem som är ledsen, arg, förbannad, sur.....barra acceptera att alla har en anledning till att hata, känna likgiltighet och avsäga en relation, gå vidare.
Vill människor inte älska mig för den jag är, eller ens gilla mig, vill människor inte prata och säga att jag gjort något tokigt, sagt nått fel utan istället väljer att ta avstånd och utesluta mig ur deras liv, så får de stå för denne, dem.
Jag har massor i mitt liv som vill umgås med mig, som ringer och säger till mig om jag klampat på tår, som skriver ett sms när jag varit för dålig att höra av mig.
Jag har en Pappa och Madde som ringer minst en gång i veckan och har jag inte hört av mig så fattar de att jag har mycket just nu och sänder iväg ett sött sms eller en kram.
Samma gäller med mina underbara vänner.
Och vill jag forma om mig att förstöka passa in, inte var jag för att få bli älskad av alla!?
Vägen hit i tankarna har inte varit lätt, har varit många tårar och kramar, det har varit många samtal med Sara och många funderingar från min sida om jag gör rätt och jo,det gör jag!
Bearbeta och gå vidare så livet kan bli optimalt och perfekt för mig.
Lördagen i Borås<3
Redan badat här på morgonen och min frukost är inne i ugnen, blir bacon i en suflé form och ett knäckt ägg i, med ost på, ja en äggmuffins, sjuuukt gott och jävligt bra för mig dessutom, kan inte bli bättre.
Grattis älskade älskade Teddi, idag va du med på bild i BT också idag.
Stolt som en tuppa är jag.

Ha ha ha, hade dock ändå inte varit på arenan och kunnat se festivalen då det kommer med ett ekonomiskt ansvar, ja att vilja prioritera den summan pengar då jag håller på att flytta och prio är på att få ett underbart hem till mig och mina barn och särbosambo Sara<3
Fast hört att det va bra där och Örnsköldsvik har nått annat att leva på nu ett slag, förutom Hockeyn och fabriken.
Otroligt roligt att träffa människor med så mycket info och liv, träffae en kille i baren och vi satt och pratade länge om vikten av att vara en föreblild till alla HBTQ personer, att ens engagemang kan påverka, att det behövs olika personer som frontar och är öppen så fler kan känna igen sig och våga komma ut och leva sitt liv som en vill, oavsett hur en utrycker sig, vill leva eller älska.
(och kommer undan med det)
Märker även att som på alla olika ställen finns det även ÄGG, nötter.....personer som är inte helt snälla då...ja riktiga småaktiga människor som är enbart ute för att sabbotera, att bråka, att fast vi vill samma sak, vill ha en trevlig kväll,dansa, så är människor ute för att "FUCKA" och "muckagräl" eller bara vara riktigt omogna.
Slutas aldrig att förvånas hur dessa människor gång på gång kommer undan med detta också, för ingen säger något, inte vågar säga till att DETTA ÄR INTE OKEY.
Då dessa människor i varierande åldrar har mindre vett i huvudet än en 5 åring som efter en tillsägelse ändå skämms över att hen gjorde något tokigt eller kränkte en annan människa.
Att det finns människor som bakom ryggar beter sig redigt vidrigt och sedan inte kan stå för det gör mig otroligt förbannad.
Delade meningar råder dock om det är mera "korkat" och onödigt av mig att ens bry mig om detta, att vilja sätta ner foten mot dessa saker, än själva hadlingarna hos vederbörande människor.
Fast bara så mycket mobbing, kränkande och skit finns det, varför ska NÅGON vilja sopa det junder mattan tänker jag!?
Varför ska det alltid vara så att då någon på tex ens jobb är otrevlig, så ska det alltid från den som blir illa behandlad tänka att denne som klampade har det säääkert jobbigt..... Eller inte lönt att säga till, för ja..."NI vet ju hur hon är" mentaliteten infaller sig.
Då en elev på skolan är mobbare, är det alltid den utsatta som ska flyttas på, inte ofta en vågar ta tag i den som mobbar(ja så va det på min skola, drar inte alla skolor eller elever över en å samma kant nu, bara den erfarenheten jag har)
Då jag på mitt jobb blev kränkt för att jag är GAY och fick höra hur vidrigt det är att BÖGAR ska få adoptera och att "DE" får gifta sig i kyrkan, att det är synd om barn med två mammor eller två pappor......Då jag då säger till, får jag snällt backa för att denne personen är ju kristen och hen måste tydligen då få säga dessa saker, jag ska INTE ta så illa vid mig(!!!!!WTF!!!!!)
Då jag inte kan vara GAY för jag har ju barn.....ja för att vara gay innebär ju att jag är steril??!??
Ska jag behöva ta det på mitt jobb?Ska någon behöva ta det...ska jag "inte vara så kännslig" eller ja, sluta vara så GAY eller helt enkelt SLUTA prata om att jag är GAY för det blir så mycket ONÖDIGA tjaffs....
HELVETTE heller, kan ni glömma ska ni ha det KLART för er, mig tystar ingen om dessa saker, ska kunna säga min blivande fru, lika väl som alla andra ska kunna säga deras män eller tjejer på rasten oavsett vad jag har för kön.
Så....då har jag fått det ur systemet och ska nu inte lägga en UNS mer av energi på dem, iallafall inte för denna omgången.
Inne så fyndade vi lite glas, en vas och en gungstol<3.
Vårat första köp tillsammans till vårat hem, till oss, till våran familj i framtiden.
Log hela vägen hem i bilen sen, över hur underbar hon är och hur kär jag är i denna personen, hur otroligt genuint underbar hon är och hur jag fallit för allt med henne, helt bara litade på att det kommer bli bra, att detta va det som va meningen.
Hon är bara helt underbar som ni säkert redan fattat.

Tänker inte vara tacksam för att han inte lyckades.....
Hur ska en reagera på dessa saker utan att låta hatet ta över, utan att låta förtvivlan att skrika, slå sparka och bli rabiat helt svärta hjärtat.....
Sanna Ryberg
Jag vill inte vara tyst, hur ont det än gör.
Varje dag drabbas flera personer av liknande erfarenheter som det jag gjorde i lördags.
På väg hem efter en lugn utekväll (i en relativt) ny stad gick jag vilse.
Borde inte gått vilse men sviterna från sjukhusvistelsen (förvirring och dåligt minne) sitter ännu i.
Utan pengar på telefonen knackade jag på en dörr där människor verkade vakna (omkring 22). De erbjuder mig att sitta medan en kille hämtar en telefon.
Så händer det som inte bör hända. Tre mot en. Jag blir våldtagen.
Med mina permanenta (och delvis tillfälliga) perceptionsproblem plus att panikångest för mig innebär att gå in i min egen värld och inte uppmärksamma "den riktiga" så minns jag inte mycket.
Jag tänker inte heller gå in på mer än att de var tre killar mot en, jag.
Anmälan gjordes idag och jag vet redan nu att förundersökningen kommer läggas ner eftersom jag inte kan ge tillräckligt bra information.
Men det är inte vad jag vill belysa.
Det jag vill belysa problematiken kring att (framförallt) män anser sig ha rätt att göra vad de känner för med en annan kropp.
De kan inte ha missat att jag inte ville trots mitt brist på skrik och slag.
Kan männen inte behärska sig, kan de inte se att när de med våld måste dra av kläderna att tjejen kanske inte helt är med på vad som händer? Är män så dumma urtidsmänniskor?
Jag tror inte det.
Varför protesterar inte männen?
Varför går de och rättsväsendet med på förklaringar som att "de inte förstod att gråt var ett tecken på nej" eller att "jag visste inte att hon menade allvar med sitt nej"?
Är männen nöjda med att ses som urtidsmänniskor utan kontroll på sin lust, perception och medkänsla?
Går män med på det här? Jag har svårt att tro det.
Inget av vad som hände i lördags var mitt fel, jag vet det. Men det gör så ont ändå. Det gör ont för jag inser att män (fortfarande generellt) inte tycks respektera gränser.
Och ni som ser men ignorerar? Vad är erat försvarstal? Hur kan ni se er själva i spegeln och vara nöjda med vad ni ser? Hur kan ni gå vidare i era liv som om inget hänt, ni inget sett?
Jag saknar männen som står upp för att de är intelligenta, medkännande människor som VET att det är fel att tvinga sig fram. Män som står för att de visst kan skilja på rätt och fel.
Min kropp är min kropp, din kropp är din kropp. Det ska BARA vara vi själva som bestämmer om vad som ska ske med dem.
Stå upp för mänskligheten, stå upp för den egna viljan och för fan, stå upp för rätten att bestämma över sin egen kropp själv!
Detta är inget inlägg för att få medömkan. Det är inget inlägg för att jag vill att alla ska veta vad som hänt mig. Detta är ett inlägg för att jag har fått nog.
Lär inte era döttrar att passa sig för mörka gränder, lär era söner vad gränser innebär.
Detta måste få ett slut.
Sanna Ryberg.
Jag va inte den tjejen som va utåt, va med i kyrkan, skouterna och va redigt blyg, mobbat till och från för min vikt 0ch för att jag va mesig och allt annat de kunde eller ville anmärka på.
Jag försökte övertyga mig då killarna helt plöttsligt av intresserad av mig att jag skulle känna mig "smickrad" över att de ville talla på mig.....fast det va inte så, kändes inte någonstans i mig som smicker eller vidare uppskattande av deras intresse för mig och mina bröst, kön eller BH.
En av de gr jag minns mest, kan vara för dess grovhet, va då jag på klassens toa blev inlåst med tre killar och två stod utanför och höll för dörren.
Inne där släckte de lampan och hade enligt dom "roligt", jag kännde bara annat.
Skjorta gick sönder och den BH jag fått av mamma med knäppningen fram va den med trasig och jag ville bara dö där av paniken, över deras taffsande händer.
Efter ett tag skrek jag mig ut, och det va första gången jag knäade en kille i min klass i skrevet, sprang till skolsyster och en kille sprang efter, det va då första gången jag slog en kille med knuten näve i ansiktet.
Efter någon timme kom fröknarna och den lärare jag hade och satte MIG i ett hörn vid klassens fönster och frågade vad som hänt.... om jag på något vis "lockat" in pojkarna eller va aningens för utmanande....
JAG Ville DÖDA alla lärare som satt där, med mig intryckt i ett hörn, kläderna trasig, i panik och dom har MAGE att fråga om JAG varit för utmanande....
Öppnade fönstret och sprang hem den dagen utan skor, utanjacka utan något annat på mig än mina "utmanande" trasiga kläder.
Dagen efter va det skolan som inget hade hänt, inget samtal med klassen, ingen temadag, inget som va en PEKPINNE till alla i klassen, skolan att dessa saker får INTE inträffa.
Inte ett samtal där det togs upp vad som inte är accepterat oavsett hormoner i kroppen på en 8e klassare.
Jag va trasig som fan, jag hade svårt att laga mig.
För några sommrar sedan va det nästan så att jag blev våldtagen, han lyckades inte, det har satt djupa spår också i mig, jag förminskar mina utrymmen, jag vågar inte röra mig så fritt som jag önskar, gör inte de sakerna jag vill utan fängslas utav min rädsla och vid utgång så är det jag som ska ha full koll på var vänner är, när vi i gänget åker och befinner oss under kvällen.
Jag har haft "tur" enligt många, att den mannen inte lyckades "hela vägen"........ för mig är inte nått av det jag varit med om TUR eller något jag ska vara tacksam över, för tänk om han verkligen hade lyckats, då hade det varit värre.....
DET va VÄRRE, det va vidrigt, det va oerhört kränkande och det va FEL oavsett om han lyckats eller inte lyckades stoppa sin kuk i mig eller inte!!!!!
Slänger min "dosa" på spåret....
Han hade då tagit sin dosa och slängde den på spåret, hade laddat upp med nikotifri snus och laddade med en sådan under läppen.
Efter någon vecka började han med att bryta beteendet med att istället för en sådan "krydd"snus ta ett tuggummi och tugga och stilla "behovet" med att lägga den under läppen.
Nu klarar han att bryta beteendet med att bara ta ett tuggummi och är inte alls sugen att snusa, Själva suget efter nokotin är borta, bara beteendet som va tvungen att brytas efter ett par veckor.
Säkraste tipps till att få hjälpen och peppen till att bryta detta beteendet va att involvera de
han hade närmast sig, så han fick den peppen av vänner och familj att inte falla tillbaka i en ovana han inte ville vara i.
Att efter en blivit ren från sitt beroende, om det är socker, mjöl, rökande, snus eller sprit så måste en hitta en annan rutin till att leva sitt liv.
Hur otroligt mycket vanemänniskor vi är, då det kommer till vad vi ska handla, hur vi ska äta och vad vi ska se som helg gott eller "fredagsmys"
Mycket handlar det om en vana, att vi har en identitet med att göra det som inte alls är så bra för oss.
Att vi allt får ofta VET exakt vad som är bra för oss och inte, fast ändå, FAST all information ändå faller för att göra det vi inte vill!!!!(????)
VARFÖR är det så?
Så jag vill delge er med den informationen att jag inte äter sådant som får mig att må dåligt, kalla det LCHF, kalla det DUKAN, eller vad du vill, jag äter det jag och min kropp klarar av och ALDRIG mått såhär bra och kännt mig såhär levande.
Jag har tagit min "snusdosa" och kastat den på spåret, och det känns helt underbart.
Vad har ni för last och vad är era tipps för att hitta en annan väg till att hålla sig undan det som drar er ned?
Då jag känner mig hel......

Då diskutioner och en indikation till att marken ska kunna börja skaka och tårar falla, så blir det många kramar, förstående pussar och en förståelse och ett förlåt för missförståndet.
Då jag inte längre går in i att ha ett försvarstal och istället kan prata direkt från hjärtat, förklara känslan i magen och oron som slagit rot i min hjärna.
Då jag blottat mig totalt, blottar strupen och du skulle kunna sänka mig totalt, så håller du mig hårt, lyfter mig och får mig att känna mig som det mest betydelsefulla personen på denna jord.
Den viktiga tiden för det som får en att må bra.......
Jag har funderat på detta med att ta sig tid, den där EGNA tiden till sig själv.
Hur många är inte gryyyyymmt dåliga på att göra det dära lilla extra för sig själv???
Vet att det behövs en egen vilja, ett driv, allt ska sitta hos den egna individen fast hur lätt är det att ha detta driv då en blir nedröstad, eller att det inte tillåts att ta den tiden, eller orken finns.
Vad vi väljer att ha som egen tid kan vara olika, olika också i olika faser i livet.
Att handla ihop, åka bil tillsammans och involvera varandra i varandras liv.
Sedan kan en lyxa till detta såklart med att ha en dejt på stan.
Finns verkligen mycket mysigt jag kan göra, fast att sitta på ett café med en god kopp latte tillsammans med mina vänner eller den jag älskar, det är lite extra, det är vardagslyx för mig och kärlek i MÄNGDER.
Satt på Starbuks i Söndags och drack en såååå god kopp vaniljkryddlatte med grädde tillsammans med Teddi och Ellen, det va oerhört mysigt.
FAST nu då jag landat på fötterna, så kommer jag tillbaka starkare än någonsin.
Sedan äntligen har mitt driv till att komma igång med egentiden för min kropp landat, känns så skönt.
Jag kommer inte bli en "sportnissa" fast ska börja simma och för mig är vatten oerhört lugnande och att basta och bada/simma är helande för denna Thera.
Sedan finns det äntligen drivet att äta rätt, inte frestelser med massa onyttigt och godis,chips eller annat som min kropp inte behöver just nu.
Uteslutit stärkelserik mat ett tag nu och ja, jag mår underbart.
Inte haft ont i magen så som jag haft de senaste åren.
VIKTEN
Jag har ju gjort en GBP operation av en anledning och det är inte att NÄSTAN vara i mål.
Så efter en lång diskution med mig själv så händer det äntligen saker på vågen.
Jag har ingen tid på min viktminskning, utan jag tar det som det kommer.
Kommer äta rätt, kommer unna mig gott då det händer sig på EN dag i veckan och jag kommer börja röra mig mera, för MIN skull och av detta kommer resultat att visa sig.
Har bara på någon månad tappat nästan 6 kilo, bara av att ändra vad jag äter, så med olika platåer och med olika mycket driv från vecka till vecka, vatten i kroppen osv....så kommer jag detta året att landa i den änden av vågen jag vill, för MIN skull, för att JAG vill det och ingen annan anledning.
Tänker att om en i en relation till sig själv är lycklig och i fas, så kommer en vara den bästa människan, sambon, vännen, syster och dotter till den\dem som betyder något.
Ta vara på livet<3
Att finnas till utan att vilja ha något tillbaka, att vilja det bästa för en annan utan att dömma eller trycka ner....
Vi ska göra massa på de dagarna stunderna timmarna som hon är hemma från jobbet, innan eller efter....Fast av någon annledning blir det mest mys i soffan, ligga och dra sig i sängen på morgonen prata och skratta så tårarna kommer.
Idag, ja iallafall denna senaste timmen så fick vi ett ryck och tog tag i att göra det vi skulle gjort FÖRRA veckan.....upp på vinden för att hämta lite prylar.
GÖTT att det är gjort nu så vi kan lägga den pressen på hyllan och kramas mysa, se på film och dricka kaffe med gott samvete<3.
SÅ sjukt glad att pappa träffade henne och att hon kom in i mitt liv och är så ärlig, härlig och är en trygg röst att lyssna på då funderingarna är framme.
Hon dömmer inte, ingen klapp på huvudet, bara finns där och kommer med tipps och är ett litet samvete till mig då jag behöver höra sanningen, sanningen som inte sägs ELAKT till mig utan bara värmande och med omtanke.
Hon vill mitt bästa utan att trycka ner.
.
Dammsugare, dammsugare åh du kommande framtida underbara dammsugare
Alltid skönt då vänner ringer och hon är alltid BÄST på att hålla kontakten, sjukt tacksam att hon är så
Lägenheten är så fin och verkligen så glad över att jag fick den,
Så det är nog enabrt det som oroar mig just nu, ha ha ha, dvs STRUNT!!
Fast innan detta, som jag vet kommer att bli, så är det perfekt just nu här, EXAKT som det är och jag njuuuter av mitt liv<3.
Som en vänns sambo sagt till mig, deras "äckelbubbla" ska inte påverka mig och mina val.
Deras val får stå för dem och mina för mig.
Tack för att ni finns<3











Tacksam över helgen och veckan
Ja detta kanske låter lite sådär "inte så viktigt", fast för en som verkligen lever upp av att få uppleva dessa saker, så va det såklart en HITT.
Alltid velat resa och inte alltid haft alla de möjligheterna i mina dagar och att få se vårat vackra land, träffa människor som får mig att utvecklas är för mig en lyx som inte många kanske kan ta till sig.
Sedan så va helgen fyllt med miljoner saker som bara kommer sätta denna helgen på kartan i mitt hjärrta över värmande stunder, i hjärnan över minnen och kännslan som infinner dig i hela min kropp över att få ha haft så otroligt roligt.

GALET vad jag känner av då jag äter bröd och stärkelserik mat.(såg det på vågen också)
Telefonmaraton med papper....*phust*
För denna gången har jag återigen gjort det jag måste och hoppas att min A kassa kommer bli nöjd över vad de u kommer få, blir en tuff månad Mars annars.
Fast, jag klarar det GALLANT*WOOOPPWOOOPP*
Sitter med en kopp kaffe och en frunch tallrik som såklart består av ost och avokado, det är ju Ååååå så gott.
Är ju sedan några år tillbaka GBP opererad och sedan några månader tillbaka började jag trappa ner på bröd, pasta ris...ja stärkelserik mat dvs och tillföra mer fett, en kan säga att det är lite LCHF fast ändå på mitt vis, för min mage och mående.
Jag märker vad jag kan äta och inte och känner verkligen vad jag klarar av.
Mår verkligen så illa av vissa saker.
Tog en mentos godis av mamma Madde och blev illamående av den, så känner äntligen inte av sötsuget längre och det är en OERHÖRD seger.
Kollade ju upp igår att träningssimma, och engångs summan va 60 kr varje omgång, så innan en fast ekonomi kommer in blir det att betala för en gång i veckan och sedan vardagsträna med promenader och hemmasaker.
Kommer nog ICKET vara slö dessa kommande månader ändå, så jag känner ett lugn.
Pratade igår med en nyfunnen GBP opererad kvinna, som nu äter LCHF också, blev vänner via vänner.
Vi pratade om vikten av att få i sig rätt som opererad och vad målet med kosten ska och bör vara.
Jag vill må bra, känna energin och ha en kropp som klarar av vardag och de dära extra i mitt liv.
Dessutom ska jag gå ner dedär kilona jag vill arbeta bort.
Inte en fråga om det blir, bara kommer bli så.
Går redan ner ca ett halvt kilo i veckan nu, ibland inget, fast går inte upp iallafall.
Så kommer detta år landa där jag vill och som min flickvän Teddi *Mr Bond* säger så är det viktigaste att behålla vikten i mer än ett år för att kroppen ska stabilisera sig.
Jag känner fullt förtroende för mig och vad jag är kapabel till, jag är en kraft och jag är grymm för mig och de jag vet älskar mig och bryr sig om mig.
Igår fick jag för förstå gången sms av sonen Noa, underbara barn vad jag älskar dig, dig och dina bröder.

längtar verkligen till min lägenhet och att få börja ha barnen igen, ska bli så skönt med vardag igen.
Just nu bor Melwin och Noa hos deras pappa tills jag har ett hem, inte så optimalt att de ska behöva bo hos mina vänner eller min Pappa och Mamma Madde tills jag fått flytta in, de ska dom inte behöva vara med om.
För min skull vill jag ha barnen såklart, saknar dom ju så jag vill gå sönder, fast för dom, deras skull så ska dom ha en trygghet och det har dom med Mamma Malin och deras Pappa som är underbara föräldrar till dom.
Så tacksam över att dom finns.
Nu ska jag skriva sms till min Bond och vet att jag kommer få svar med miljoner pussar, som alltid med henne.
Dricka kaffe och äta klart min Frunch som består av ost och avokado.
Ska höra av mig till Pappa och Madde som varje dag vill veta hur jag mår och har det<3
Även en sväng till Vännerna som undrar och finns där.
Linda, som du säger, Familj är den familj en väljer<3
Älskar mig, mitt liv, mina val och ni alla som finns där.
/Thera Therese
Ta tag i vattnet.....
Idag ska jag kolla upp vad det kostar att träningssimma i staden i månaden, va skönt det kommer bli.
Det är vackert här.....
Mitt förflutna har en mening, fast det är inte min framtid längre.
Mitt förflutna ville inte ha samma framtid som jag.
Idag känns min nya lägenhet inte långt bort alls, känns som om nåbart och fått redan av nuvarande boendes goda hjärta lämna två omgångar med fylld bil av mina saker, så jag är i starten.
Befinner mig bara i ett litet vakum i två veckor till, vilket är helt hållbart.
Nu njuta av utsikten, det är vackert här uppe<3
Thera Therese
Sista gången jag ber om förlåt.....

Jag borde vara mer ledsen än vad jag ser ut att vara, fast jag vet, jag vet mitt, jag vet mycket och jag vet att jag försökte.
Jag är medveten om mina misstag och ber om förlåt för alla de gr jag i frustration hanterade situationer mindre smidigt.
Jag vet att jag varit otroligt sjuk, hade turen att komma ut på andra sidan levande för jag försökte mång gr ta mitt liv då jag va så sjuk, det ger mig sådan sorg att veta vad jag måste utsatt mina barn för och vänner familj för mitt X.
Min kropp gav upp och tillsist även mitt hjärta.
Jag vet allt detta, mina vänner vet, min pappa och hans kvinna vet.
Så många vet och jag är så lycklig att jag tagit mig därifrån i mitt sinne.
Jag gjorde slut, ja jag gick och där stod TEDDI, Sara Teddi Gelander och bara öste kärlek över mig.
Aldrig trot jag skulle få bli så omhändertagen, älskad och förstådd som jag är med Teddi. Jag berättat allt, alla idiotiska saker, berättat det jag skämms för, önskade få ogjort....ändå älskar hon mig, dömmer mig inte, förstår att det finns två sidor av allt och står bredvid mig trots allt strul, trots allt hon fick höra och spelade in igår.
Tryggheten är total i mig och jag är lycklig, följer mitt hjärta och börjar utesluta de som inte bör vara i mitt liv längre.
Orkar inte längre ursäkta mig och i detta inlägget är det nu sista gången jag ber om förlåt för att jag varit sjuk, för allt skit, alla hjärnskakningar, de gr jag försökte ta mitt liv, det är sista gången jag ber om förlåtelse och skämms över att jag va en frånvarande Mamma och mina barn fick se mig arg, höra mig gråta, skrika och inte alls vara Thera, eller Mamma.
Det är sista gången jag ursäktar mina handlingar och mina reaktioner, nu är det sista gången jag låter någon få mig att tvivla på mig själv, mina egenskaper och det som faktiskt gör mig till mig.
Sista gången jag bloggar om detta och vågar skriva vad jag vill utan att få höra att det är pinsamt eller onödigt det jag skriver, sista gången jag kommer skydda och lägga skulden på mig själv.
Sista gången jag tänker förlåta alla andra och sätta mina känslor åt sidan.
Jag kan inte göra något ogjort... detta är min historia och mina känslor och det kan inte någon ta från mig.
Tänker aldrig mera vara tyst.
Har många bakom mig, vänner och min pappa och MammaMadde som verkligen ställt upp här i staden.
Jag har slutat gråta för allt som varit, hittat den personen som bara med en beröring får mig att se en framtid igen, tillsammans med barnen, våra framtida barn och jag längtar till att få bli Thera Gelander och bo i vårat hus, som vi köper, som vi tillsammans får bygga ett hem åt varandra, med varandra.
Det är för henne jag ler, det är för henne jag strålar av lycka och det är för henne jag skrattar igen, sjunger och är jag, utan att behöva be om ursäkt.
Det är otroligt tråkigt att skiljas som ovänner, att behöva gå igenom det vi bägge känner, både jag och mitt X.
Lider med henne och fattar att det gör ont, för jag va där förra året.... jag vet.....och jag ha nu dessutom träffat någon annan och det gör ont som bara den för henne.
Jag förstår det, inte lätt för Teddi heller.
Jag kommer om några veckor komma in i min lägenhet och mina barn, jag och Teddi kommer få det mysigt i våran lägenhet<3
Sara Teddi, jag Älskar dig... allt du är och inte är.
Du är perfekt för mig och jag för dig<3
Nu börjar resten av våra liv och jag lämnar härmed helt mitt förflutna och lyckan över att du finns där, är total<3

Snart ses vi igen och inget kan någonsin hindra mig från att älska dig såhär som jag gör<3
Världens lyckligaste
Då saker händer.....
Står just nu i ett mellanläge fast saker framskrider ändå vilket underlättar verkligen den psykiska ansträngningen anmärkningsvärt<3
I fredagskväll bröt jag verkligen bara ihop, bara grät och hade ont exakt överallt och kände mig liten och tyckte väldigt synd om mig själv där ett tag... allt blev för mycket.
Fast efter ett långt samtal med Teddi och sedan många kramar av bästa Mamma Madde så kände jag mig starkare än någonsin.
Livet blir inte alltid som en vill och det kan, med hjälp av vänner och en Pappa med sambo så har jag stöd från alla håll och känns tryggt att jag har dom.
Tack alla, ni vet vilka ni är alla vänner<3
Jez och Reine, Jessica och Danne, Helena och Matte, Linda och Kristian..... tack.
Idag va det polisen och ett nytt ID kort, sedan va det Försäljningskassan, Arbetsförmedlingen, samtal och A-kassan, nyss Adressändring.
Relaxa i soffan med en kopp kaffe nu, det är jag värd.
Dessutom hittade jag ett par Jeans för 99 kr som skulle kostat 499 kr.
*Naaaaajjs*
Kramar från mig
Thera Sebastian