Dagen D
Har juh som innan hafft en blogg, men på grund av IDIOTER och deras bristande respekt för andras liv, så blev jag tvungen att AVLIVA den bloggen....SMÄRTADE mycket och på MÅNGA olika plan, då den bloggen va som en del av var man varit och vars jag nu är på väg!
JA men tror att jag fått upp modet att starta en ny blogg, och hoppas att Folket med lite fritid och ett ordförråd som syftade på att jag va det ENA och det andra inte hittar hit igen......
I onsdags va jag iallafall till läkaren, under påtryckningar av alla mina vänner som sa att jag va TVUNGEN att gå.....
(Fattig och ville inte, fast jag OXÅ fattar att det va ILLA)
Och han sa att det inte alls va bra......SÅ det hadde nästan gått och blivit en Lunginflammation.....
Fick penecillin och flytande för hostan!
Blir en vecka på den kuren....
Ska juh till Stockholm på fredag nästa vecka.....Vi åker ner med en vän på fredag, och sen hem på måndag!
SKA ha sååååååååå ROLIGT!!
Lära känna massa Nya folk....
Jag är Lycklig, jag känner så Mycket härligt....Känner så mycket underbart och fina saker just nu att det skrämmer mej....
varför är det så kan jag undra.......Varför skrämmer sånna saker mej???!?
Varför ska det vara att då man är Olycklig så ska man härda ut, och infinna sej i det?
Och då man börjar bli Lycklig, så blir man rädd.....VETTSKRÄMD....
Sitter det i att man är orolig att det inte ska hålla i sej?
Att man inte vill vänja kroppen med lycka, att man inte vill skämmabort munnen med ett leende, magen med ett RIKTIGT hjärtligt skratt.....Hjärtat ömmar av all lycka och det är så krackilerat sen innan att man tror att det ska spricka för att det känner så mycket lycka nu
Man legat så lågt och varit så låg att man är så rädd att sväva så höggt på lyckan och falla så DJUPT ner igen...
MEN varför inte bara vara lycklig???Skippa rädslan..........?
Nu ska jag Pussa mina barn......och orsaken till min Lycka!
/Therese