Thera.......

...... så ska jag såklart blogga lite idag, blev mest en snabbskrivning igår för att påminna mej skälv i första hand att jag har en blogg och BÖÖÖÖÖR verkligen skriva i den! =)

Vad har hänt sen sist då, JA massor och inte igentligen nått, hade jag bloggat nder denna tiden hade det nog mest handlat om att JAG OCH MARIA väntar BARN tillsammans =)
(Wiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiihooooooooooooooooooooooooo)
Redan nu är vi inne i vecka 28+ 1 och det är inte kloooookt va lyckliga vi är över att det tog den dära gången i April!
Vi har försökt två gr innan och på nr tre ville det sej.
Om vi ska ta det vi ser på UL bilderna så kommer det komma ut en liten kille till oss i Januari.
Det är inte KLOKT va underbart detta är, att se Maria bära vårat barn, vara så otroligt vacker som hon är gör mej rörd till tårar varje dag verkligen!
Tacksamheten att jag har hittat henne och hon hittade mej är ENORMT stor och det går verkligen inte att skriva det med ord eller att försöka visa det på samma gång, för det är en omöjlighet kan jag säga.
Tur att vi har hela livet tillsammans så att jag kan portionera ut all kärleken jag har till henne över varje dag.

Tacksammhet har jag verkligen mycket av, jag såg en svensk film igår på kanal ett.... en film om en verklig händelse 1997 då en homosexuell man vid namn Nassim blev dödad av två ungdommar, satanister, enbart för att han va bög, ett hatbrott så det skriker om det.
Och jag grät av orättvisan över hur man kan vilja döda en människa enbart för att den inte är som "DOM" vill att man ska vara, Normen...... HETRO.....vanlig....
Alla pratar om då man växer upp att man ska vara en egen person, MEN inte så att man sticker ut från mängden, vi ska tänka fritt, MEN inte för fritt så det stör någon annan, Klä oss som vi vill, MEN följa modet....Älska vem man vill BARA det är någon som är Accepterad.
Minns det från skolan så väl, man va rädd att IGENTLIGEN säga att man tyckte Pelle va söt, för atta svärmade ju över Jonas och det innebar att Jonas va rätt och Pelle va fel.

Tror att jag i viss del följt strömmen, ett tag iallafall.
Men sen alltid gått egna vägar.
Inte alltid varit de lättaste kan jag lova och då man får på bloggen läsa bland kommentarerna de ena och de andra om mej så är det bara ännumera understruket vilka människor det finns i världen som saknar respekt och vett innanför skallbenet och inte kan ha den dära spärren på vad som är okey och inte!
Man behöver inte gilla alla, man behöver inte vilja umgås med alla, men någonstans inne i en tycker jag att respekten till andra människor borde finnas inbyggd.

Igår tänkte jag då tårarna föll att jag va så ledsen över alla dessa människor som blir hatade, retade och hotade för den dom va......
Tycker att inte någon har rätt att dömma någon annan för den dom är.
Döm mej för mina handingar och inte för den jag är.
Sak och person är två olika saker. Sen kan rykten gå, skitsnack om vad som är och inte är.
Behöver då bara rikta min fokus på en pristagande dokumentärfilm som gjorts i våran omgivning de senaste året för att få fram min poäng.
Vi är dom vi är och jag kan inte heller hata de personerna som skriker åt en på stan, eller de som hatar personer för att dom är svart, kvinna, man, jude... dom vet inte bättre, dom har inte fått den uppfostran att tänka på annat sätt!

Oj blev ett litet parti av blodigt alvar där vist.... men gör så ont i hjärtat att veta att orättvisorna finns i världen och att se denna filmen igår om Nassim och Peter skar hårt i mitt hjärta.
Och är fylld av tacksamhet över att jag har Maria och familj som älskar mej, accepterar och respekterat Mej och Maria.