Thera.......

Dessa senaste dagarna har jag bara fyllt på med energi, bara sett till mina basbehov och släppt på många spöken.
Fundderat massa på dessa saker med att sätta saker i perspektiv och avstå från de saker, människor som inte borde vara med i ens liv, oavset historia eller relation.
Om människor bara ändå säger negativa saker om varandra, om det ändå är så att det inte kan öppnas upp för en diskution och ett förstående och bara acceptera att det inte borde finnas vänskap eller en relation.

Har varit ledsen, har bearbetat och tillsist bara hittat en inre ro till att gå vidare och så fint släppa på min tro att människor kan förbise olikheter och älska varandra trotts olikheter, för att om det är familj, vänner och olika relationer som passerat.
Och har det kommit till en del i livet att det bara är fel, att det är fult och ledsamt, så är det inte bra för någon i relationen.
Spelar inte roll vem som är ledsen, arg, förbannad, sur.....barra acceptera att alla har en anledning till att hata, känna likgiltighet och avsäga en relation, gå vidare.
Vill människor inte älska mig för den jag är, eller ens gilla mig, vill människor inte prata och säga att jag gjort något tokigt, sagt nått fel utan istället väljer att ta avstånd och utesluta mig ur deras liv, så får de stå för denne, dem.
Jag har massor i mitt liv som vill umgås med mig, som ringer och säger till mig om jag klampat på tår, som skriver ett sms när jag varit för dålig att höra av mig.
Jag har en Pappa och Madde som ringer minst en gång i veckan och har jag inte hört av mig så fattar de att jag har mycket just nu och sänder iväg ett sött sms eller en kram.
Samma gäller med mina underbara vänner.

 

Min kloka pappa, underbara man, han kommer med så bra "klokord" och Madde kommer med insikter jag inte skulle ha kommit till idag utan om några smärtsamma månader senare.

 

Så ja, det är smärtsamt, det har gjort ont och jag är besviken, fast det är utanför min kontroll, det är bara att inse att alla människor känner och hanterar saker olika och jag kan inte hänga upp mig på att människor inte vill "leka" med mig, att människor inte vill umgås eller vara en del av det jag är eller har att erbjuda.
Och vill jag forma om mig att förstöka passa in, inte var jag för att få bli älskad av alla!?

 

Det är något jag känner att jag fått tänka ur mig dessa dagar här i mitt hem...och denna kännslan av ro, av lugn känns fint, känns som flera kilo lättare och sover skönare och jag har äntligen släppt på massa ångest.
Vägen hit i tankarna har inte varit lätt, har varit många tårar och kramar, det har varit många samtal med Sara och många funderingar från min sida om jag gör rätt och jo,det gör jag!

Skönt med egentid, att kliva utanför allt och bara kolla på sig själv, sina val sitt liv, alla handlingar, misstag och bråk.
Bearbeta och gå vidare så livet kan bli optimalt och perfekt för mig.