Slänger min "dosa" på spåret....
Han hade då tagit sin dosa och slängde den på spåret, hade laddat upp med nikotifri snus och laddade med en sådan under läppen.
Efter någon vecka började han med att bryta beteendet med att istället för en sådan "krydd"snus ta ett tuggummi och tugga och stilla "behovet" med att lägga den under läppen.
Nu klarar han att bryta beteendet med att bara ta ett tuggummi och är inte alls sugen att snusa, Själva suget efter nokotin är borta, bara beteendet som va tvungen att brytas efter ett par veckor.
Säkraste tipps till att få hjälpen och peppen till att bryta detta beteendet va att involvera de
han hade närmast sig, så han fick den peppen av vänner och familj att inte falla tillbaka i en ovana han inte ville vara i.
Att efter en blivit ren från sitt beroende, om det är socker, mjöl, rökande, snus eller sprit så måste en hitta en annan rutin till att leva sitt liv.
Hur otroligt mycket vanemänniskor vi är, då det kommer till vad vi ska handla, hur vi ska äta och vad vi ska se som helg gott eller "fredagsmys"
Mycket handlar det om en vana, att vi har en identitet med att göra det som inte alls är så bra för oss.
Att vi allt får ofta VET exakt vad som är bra för oss och inte, fast ändå, FAST all information ändå faller för att göra det vi inte vill!!!!(????)
VARFÖR är det så?
Så jag vill delge er med den informationen att jag inte äter sådant som får mig att må dåligt, kalla det LCHF, kalla det DUKAN, eller vad du vill, jag äter det jag och min kropp klarar av och ALDRIG mått såhär bra och kännt mig såhär levande.
Jag har tagit min "snusdosa" och kastat den på spåret, och det känns helt underbart.
Vad har ni för last och vad är era tipps för att hitta en annan väg till att hålla sig undan det som drar er ned?