Thera.......

Måste göra nått....... Komma bort.........
Vad kan en person göra?
Förslag, nått......Någon?

Hatar att höra kl slå som den gör nu, alldeles för tyst i huset och bara den där tiden som slår som en hammare i huvudet på mej!
Tid....... Jag har inte tid och ÄNDÅ är det massa tid som tick tick tick tick TICK TICKAR iväg när jag sitter här och inte gör ett dugg, jag tillåter den där tiden slå iväg, då den springer på och ekar i väggarna.
Har alltid hatat då kl låter, alltid fått panik då huvudet ligger på kudden och jag ska försöka somna men har hör en kl, eller ännu värre, jag hör min egna puls i öronen, tickar på den med.....
Klarar inte av att höra mitt hjärta, kan aldrig somna då.

Måste hitta på något, komma härifrån.
Vad kan jag göra?
Hjälp......Någon?

Tog massa vackra bilder idag på en av mina promenader/cykelturer idag, helt galet vad vackert det va med alla moln och solen som tittade fram!
Kände mej otroligt liten idag få jag fotade och tänkte.
Hur liten och obetydlig vi på jorden egentligen är. Hur många människor vi aldrig berör eller vet att vi bor bara hus bort, att det finns känslor och stormar av oro i människor omkring oss.
Så kollar jag upp en jobbig dag på himmelen och känner mej bara som ett grus av miljoner på stranden och min del i stranden spelar inte någon roll.

Igår cyklade jag hem från fina vänner efter en film mys kväll och kollade upp i den kalla Augusti nattens mörker, det bara glimmade av stjärnor, verkligen så vackert.
Så mycket som så många inte ser, så många vackra saker som inte alla lägger märke till har jag märkt.
Människor stressar mellan alla måsten och krav, att alla missar möjligheterna att se stjärnorna, att se himmelen, kolla på månen en vacker natt och bara njuta hur dess reflektion av solen landar på den personen som man älskar.

Vist att mina problem är löjliga om jag ska ställa det bredvid någon som kämpar med misshandel, någon som kämpar med cancer eller något annat djävulskap.
Hur litet det känns med mina tårar och mitt hjärta som känns som om det ska gå i miljoner små bitar och splittras ut i min kropp som miljoner bitar som stjärnorna på himmelen.

Har fått höra, "Alla har sitt egna krig",
och jag antar att det är så, att alla har olika sätt att hantera samma saker, samma tragedier och samma skit i livet.
Alla är vi olika, alla reagerar olika på exakta samma situation och lämnar olika spår i oss som formar våran personlighet för ett tag eller för en evighet.
Men inte någon annan kan säga hur ledsen, hur arg eller orolig någon annan bör vara eller inte bör vara!
Alla lever med sina egna demoner och hanterar allt olika och är det inte det som är meningen också?
Att vi alla är olika och med den vetskapen ska stötta varandra till att klara av varandras svagheter och den blinda fläck i våra synfält.

När är det så att någon blir god och någon blir ond?
Är det en fråga om perspektivet?
När är det så att det verkligen finns och är två sidor av allt, att det är självklart att den "onda" i alla serietidningar handlar som dom gör då dom blivit svikna av poliser, vänner, familj och kära.
Att något hänt så att dom tappat förtroendet för allt eller alla och bara fryser till is och inte längre bryr sej om något annat än att hämnas.
Att det är så självklart att vuxna ser att ett barn far illa av föräldrar, lärare eller andra barn och det är så självklart att det barnet då agerar ut, bråkar, skriker, gråter eller bara blir totalt blockerad.
Men då det bara några år upp i livet är samma reaktion hos samma barn, är det en ond jävla idiot om personen blir arg, eller blir kallad mes eller löjlig om
personen istället gråter.

Ja personer måste ta ansvar för sitt egna liv, inte låta mobbare eller besvikelser ta över och göra det okey att du idag är en mes, en bråkstake, eller har svårt att lita på människor eller öppna sej för någon.
Att vi har ett övergripande ansvar som en egen person att fatta egna beslut.
Det är svårt att bli av med något som format dej till den du är, hur du är.
Misshandel gör att du blir rädd för liknande situationer, alkohol gör att du inte vill umgås med människor, att personer som är på ett speciellt sätt får dej att rygga för att det påminner om läraren som slog dej i andra klass.
Att du som person i jobbiga situationer blir som du blir för att du varit med om MILJONER saker.

Vi människor är komplicerade och det är skrämmande att andra medmänniskor inte kan tänka längre än sina egna erfarenheter och döma ut någon för att dom aldrig kommer förstå varför den andras person är som den är för den varit med om något.
Att människor inte alltid kan tänka att andra personer hanterar saker olika, reagerar olika och ÄR olika.
Alla lever med sina egna demoner, alla leder sitt egna krig och alla är som dom är av en anledning samma som att du är det.

Vi är så lika varandra, men blir så olika varandra ändå, men i grunden är vi alla människor som i början av våra allra första andetag va rena, va ett oskrivet blad och va alla människor som ville bli älskade.

Och detta inlägg, detta textbajseri är som ett korn av grus i en av alla miljoner stränder i världen, som en liten stjärna på hösthimmelen eller en stråle månsken på den du älskar.

Bara mina tankar som är mina i denna stund.

God natt alla

Thera

Lättar det eller kommer det ett oväder?
Kallt är det ute idag, fryser!

Kommer det alltid kännas såhär?
Att jag alltid kommer tas tillbaka i tiden då klockslaget står på den tiden som den stod på då mina barn kom till jordelivet.
Igår va en fin dag just för att min älskade stora kille fyllde hela 9 år.
Och då kl slog 11:18 så kom tårarna!
Galet vad jag älskar mina barn!

Kommer det bara såhär resten av mitt liv? Då det är 27 års dagen(ååååååh jisses), kommer jag sitta där kl 11:18 den 25/8, kl 11:44 den 16/10 eller kl 21:00 den 24/1....... Kommer det alltid vara så att tårarna kommer?

Vill jag att det ska ändras?
Vill jag att det ska kännas på ett annat sätt än att kärleken bara kommer över mej som en gigantiskt tryckvåg över mej som triggar igång en massa känslor.

Fick iallafall krama om mina älskade killar igår, fick en kopp kaffe och super god tårta som Ken's fru Malin gjort.
Det va fint och otroligt trevligt, nog det bästa på hela dagen!
Sitta med Melwin ett slag och bara vara där med honom på den finaste dagen i Augusti månad.
Hans födelsedag.
Älskar dej Melwin och längtar hem dej och Noa.

Thera Therese

Idag har du din födelsedag, du vackra underbara barn.
Idag tackar jag alla de högre makter för att du kom till världen.
Jag är så stolt att var din mamma och jag älskar dej så mycket Melwin!

Melwin Jacobzon, grattis min prins på din födelsedag, din egna underbara dag som tar med sej ditt nionde år.
Mamma älskar dej.

Ringer runt i massa samtal dessa dagar och detta händer varje gång...... Minst en gång iallafall under ett samtal med en person uppstår det att den jag pratat med inte hört vad jag sagt, eller inte har lyssnat alls under tiden jag pratar.
Eller är det verkligen så att som helt missar då jag säger - jag och min sambo,
och sen säger jag en halv minut senare i samma samtal säger jag,
- jag och Maria,
och den jag pratar med stannar till i samtalet och frågar vem Maria är.....

Ja min sambo, som ja just nyss sa!

Ringde kommunen idag, även där frågade hon på andra linjen vem
Maria va då jag sa
- jag och Maria behöver fritids och dagis till barnen så att vi kan börja jobba.

Jag som kvinna ringer in och ska prata med Arbetsförmedlingen tex, ska jag då bara ska ta då dom frågar vad min man jobbar med då det ska komma till hur jag ska kunna arbetsträna inom för område, jag säger att min sambo Maria är mammaledig för närvarande med våran son, men att hon kommer börja jobba igen till hösten.
Ett tag senare säger dom ändå min man till mej!!!! Varför???
Pratar med försäkringskassan om min sjukskrivning, hon i telefon säger att jag och min man har rätt att söka Afa pengar då jag är sjukskriven.
Varför kan det inte bli att dom säger du och din sambo, istället för att förutsätta att jag är Hetero och har en man!

De gr jag åkt in akut på sjukhuset har dom läkare sagt,
- va skönt att din kompis kunde skjutsa in dej.
Eller
- är det din syster?

Varför inte bara fråga vem har du med dej in? Vem skjutsade dej?

Är det inte 2012 läge att utbilda alla i lite om HBTQ, att alla inte är heterosexuella och att alla inte lever i hetero förhållanden.

Jag blir bara less, och nästa person som förutsätter att jag har man fast jag sagt jag och min sambo Maria, kommer då få en uppläxning om att dom måste börja tänka utanför Heteronormen!!!!!
Och hur deras trångsynta sätt gör att personer mår dåligt över att inte bli sedda eller att någon lyssnar på dom!!!!

Hur TYDLIG ska jag vara då jag säger
Jag och min sambo Maria!
Måste jag säga att jag är FLATA!

Tänk att det redan gått 9 år sedan jag va på BB och väntade på att det skulle hända nått mera i värkarna så att du skulle komma ut till världen och den mamma som älskar dej så otroligt mycket.
Mamma älskar dej gubben, min vackra vackra älskade lilla kille!

Jag ska ändra mej, jag ska forma om mej med elterapi, med piller och samtalsterapi, jag ska gå till psykolog, kolla om jag varit med om något trauma som liten......kanske som vuxen med!
Kanske jag kan bli normal och vara som det förväntas av mej!
Jag ska aldrig säga pinsamma saker, alltid vara den tysta, ska börja att bli någon "annan" som kanske passar in i bilden som Therese lite bättre!
En Therese som andra tycker jag va och borde vara!
Jag ska klippa och klistra, jag ska forma och gömma de delar som faller sej spontant för mej för att passa in!
Jag ska vara som alla andra, inte sticka ut och inte ha för många egna åsikter, ska hålla med och ändra mej till att aldrig stöta mej med någon i alla olika sammanhang och människor jag umgås med.
Jag ska växa upp, bete mej moget och ansvarsfullt i alla lägen.
Jag ska aldrig göra fel och alltid vara den som ber om förlåt fast jag inte har nått att be om ursäkt för.
Ska alltid le fast jag är ledsen, ska gråta på toan i smyg och torka tårarna och ta ett djups andetag och le oberört.
Jag ska ha ett välbetalt jobb och jag ska jobba med det andra tycker jag ska eller tycker jag borde jobba med.
Ska aldrig dricka alkohol och inte vara vaken längre än till kl elva.
Jag ska bara ha den frisyren som andra tycker jag borde, jag ska köpa de kläder som är inne och i mode.
Jag ska täcka över mina tattueringar och agera vuxet i alla lägen.
Jag ska gilla den musiken jag gillade då jag va liten, men bara tills jag är med någon som gillar annan musik, få ska jag ändra mej och gilla den musiken istället.
Jag ska ta på mej extra saker och ansvar och aldrig förvänta mej att få hjälp tillbaka.
Jag ska leva för att vara perfekt och felfri.
Ska aldrig öppet visa känslor eller obehag, ska bete mej bland andra så att det passar andra.

Jag ska ändra på mej, jag ska klippa och foga samman de bitar som passar sej bäst med en bra Therese.

Jag ska bli alla andras bild av mej, andras bild av mej så det inte finns något annat felande kvar, så att mina känslor aldrig får synas eller komma upp till ytan.
Tillsist har jag format mej så att den andra Therese inte finns längre.
Och fast hon skriker där inne i mej att jag inte vill vara någon annan än mej, ska jag le och skratta så högt och accepterat så att hon aldrig få höras eller komma upp till ytan.
Kanske så glömmer jag bort den andra opassande, opraktiska, pinsamma Therese, jag lämnar henne där inne i mej döende och alla hennes försök att sträcka på sej, att få komma fram och få sjunga, skratta, gråta och skrika, jag ska kväva henne, hon kommer tillsist att försvinna.
Så att jag äntligen passar in.......

Ligger fortfarande i sängen, är helt slut i kroppen, inte sovit bra i natt, ont i magen, ont i huvudet och ont överallt, blir nog lätt så då man vaknat en gång i timmen under natten!!!
Inte en bra morgon heller är det idag, känner på mej det fast jag inte ens satt mina fötter på golvet!

Har extra jobbigt på konstigt vis denna morgon, det är lycka men sorg ändå!
Idag för 9 år sedan, kl 09:30 klev jag upp ur sängen, otroligt gravid.
Satte ner en fot på golvet och sen bara sa det PANG/PLOOP och sen hördes det ett PLASK!
Vattnet gick......
Sorgen idag är för att jag blir påmind om att min älskade Melwin inte är hemma hos mej denna dagen, eller imorgon på hans födelsedag.
Från kl 10:30 den 24/8 tills kl blir 11:18 den 25/8 då han äntligen kom till denna världen, är mina tankar tillbaka på förlossningen 2003 då det blev massa timmar av kämpande för att få se min vackra son!
Så det är en större saknad av min älskade prins Melwin idag.......

Idag fyller även min syster Louize år, hela 25 år blir hon..... Jisses vad tiden springer iväg!
Blir att gratta henne idag med ett samtal, hon bor ju några mil härifrån.
Inte så lätt att bara svänga förbi för att umgås då över en kopp kaffe då.

Jag saknar min familj känner jag, mina föräldrar!
Mina syskon som varit med mej så många år och sen blir det bara blankt av umgänge efter ett tag!
Alla har sina liv, sina barn, jobb, skola och kärlekar!
Men jag saknar dom otroligt mycket!

Min familj, skulle kunna döda för dom, känner ofta för att skrika åt dom även:)
Då det kommer någon tokig kommentar från någon och det är säkert inte menat illa men det blev som, som bara fel!
Eller då man får som en känslomässig klapp på huvudet som om jag vore 4, fast jag är 32!

Känner inte för att kliva upp idag......
Känns bara som en jävla skit dag nu då jag känner efter!!!!!
Känns som om en kram från någon som gillar mej sitter som på plats idag, att umgås med någon som faktiskt får mej att inte behöva tänka på hur otroligt dum och oförstående jag känner mej, där jag bara får vara mej skälv utan att behöva fundera på hur jag borde vara, vad jag borde känna och hur det ger utryck i min kropp!
Prata mycket, vara tyst, skratta högt eller få gråta utan att det blir fel eller inte accepterat.
Bara vara jag som jag är, så som JAG ÄR!
Ja, då jag inte behöver tänka på hur jag borde vara som mamma, hur jag borde vara som dotter, hur jag borde vara som vuxen och 32 år.
Jag MÅSTE får vara som jag är i mina 32 år och få må och känna som jag vill för att jag känner det, för att jag är jag och inte någon mall eller normperson där jag borde vara si eller så, eller att alla andra är såhär, ja men alla andra får vara som dom är, så är jag jag.
Tycker jag låter som en super bra sak.

Jag gillar verkligen inte denna åldersnorm som är så hysterisk snäv att befinna sej inom!!!!
Jag gillar det inte, att behöv vara på ett speciellt vis för nu ska du vara "vuxen", nu är du Mamma och då ska du vara på ett speciellt vis!!!!!
Jag lever MITT liv, där jag och den jag lever i har VÅRA regler och där VI bestämmer hur VÅRAT liv ska se ut!
Passar vi inte in i Heteronormen, åldersnormen, Mammanormen, sambonormen eller kärnfamiljnormen så får det vara vårt beslut, inte något som andra fritt får ta sej friheten till att hoppa på mej för.
Vill jag bryta någon av normerna för att jag är bekväm att leva där så kommer jag göra det.
Jag är såhär och jag väljer därför att vara den jag är, har andra problem med detta, så kan dom gott ha det.
Dom lever inte mitt liv, dom behöver inte oroa sej om min roll som mamma, sambo, dotter eller mina val, för jag lägger mej inte i hur dom väljer att leva eller vara i deras liv.

En kram från någon som gillar mej..... Så va det.... Så ska det bli.
Jag kliver upp och åker iväg!
Ja det gör jag!

God morgon, ja....... det är iallafall morgon!

Ja, maten smakade INTE nått alls......
Frustrerande!
Har ont i magen och det är sängen som gäller för mej nu!!!!
Tur finns det WF och bloggen att pyssla med så det inte gör för ont i magen, iallafall så tänker jag inte på det lika mycket då jag har något att göra, att tänka på!

Blev gröt.......
Bläääääääääääk!

Önskade jag fick gå och lägga mej nu.
För tidigt för att sova är det också.
Mellan kl 18 och 20 är det alltid så jobbigt att fördriva tiden.

Att blir tagen på allvar, att någon hörde vad jag sa, då jag skrattade så det gjorde ont i mina revben i dagarna efter.
Då frukosten va god och jag kände mej uppskattad och omtyckt av personer i samma liv och tänk.
Det är de dagarna som gör minnen av en helg så härligt värmande.

Vänner, skratt och att bli accepterad för den jag är och inte det jag borde eller kunde.
Det är förutom mina barn en lycka!

Saknat mina barn nu, dom är hos pappa denna veckan och kommer hem på måndag.
Kommer LÄNGTA IHJÄL MEJ!!!!

Klippte gräset idag och plockade upp killarnas leksaker ute...... Känns tomt utan dom.
Konstigt hur jag går in i en dimma då dom inte är med mej här där jag sover, där deras sängar står.
Jag bara är, men känns som inte på riktigt.
Jag håller humöret uppe av att det känns okey, för att folk frågar hur jobbigt det är att bara ha killarna på halvtid.
Men jag vill skriiiiiiiiiiika och gråta då jag saknar dom som jag gör nu, jag vill ALLTID ha mina barn med mej, alltid!
Fast, det blir inte alltid som det är tänkt, det är inte alltid lycka och rosor i allt.
Det är inte alltid som det är lätt!
Kommer inte ha min Melwin hemma på hans födelsedag och det är ett hål i mitt hjärta!
Alla födelsedagar, allt roligt dom missar, allt roligt jag missar......
Det är otroligt jobbigt.

Nu ska middag ner i magen, vad det blir, ja det vettefan, garanterat smakar det inte bra, säkert sätter det sej som en klump i magen och garanterat kommer jag kräkas upp eländet ändå.
Så, för att slippa att det ska göra för ont på väg upp, blir det gröt eller ett glas fil.

Så jag tar ett djupt andetag, pölen växer och jag måste äta.

Thera

Grattis Frankrike till Guldet och Grattis Sverige till Silvermedaljen

Super spännande match verkligen.

8 minuter har det gått in i final matchen i Handboll mellan Sverige-Frankrike och det är spännande att se om det blir en silvermedalj eller en guldmedalj.

Är det någon sport som jag verkligen gillar att kolla på så är det Handbollen.
Det går undan, matchen är inte för lång, jag hinner med att se vad som händer och SVERIGE är super bra på det :D
Gillade inte alls innan att kolla på någon sport..... Sen har det hänt nått:)
Det kommer mer och mer och jag har stunder då jag även längtar tills att kl ska bli kväll och jag vet att det är en bra match eller nu någon spännande då det är OS i London.

Nu ligger jag ensam hemma i soffan och det blev att jag lagade och åt en sen lunch eftersom jag va ute mellan tolv och tre, avnjöt en gräddig kantarellsoppa gjord på de kantareller jag hittade igår på min promenad.

Nu har det gått 16:55 minuter in i handbollen och det står 6-6

Thera Therese som tillsammans med de svenska idrottsfolket hoppas på ett guld.

Rensar och äter på plats.....

Finns inte något vackrare och renare än att sitta i skogen under en promenad och bara vara!!!
Rensa igenom allt dom finns i en och börja ta beslut, rensa i känslor och få utlopp för allt som en inte får utlopp inom.
Hur frigörande det är att bara höra stillheten och inte störas av moment som disk, skräp, damm, kläder, leksaker, radio, tv och alla måsten och krav.
Bara känna värmen av solen, bara känna mot min kropp hur vinden tar tag i mej och jag får en bekräftelse att jag finns, solen tar på mej och blåsten blåser inte bara igenom mej, jag finns här, även om jag i detta stora hela är obetydlig och min existens egentligen inte spelar någon roll i detta sammanhanget jag sitter i, i mitt liv, så finns jag!!!!!
Jag är här och jag ger sol och skugga åt något i mitt liv...

Senaste tid har jag bara känt att jag ger skugga.
Och inte att jag kastar en välbehövlig skugga i en gassande sol.
Utan mera som en skugga över något som behöver ljus, en skugga över det som vill ha värme.
Så känner jag att jag står i vägen för allt nu.
Även för mej skälv står jag i vägen för.
Samtidigt som andras skuggor och nålar håller mej fast och låst, demoner.
Därför otroligt skönt att bara vara på en sten mitt i en skog och rensa i allt.
Få utlopp för frustrationen, få utlopp för känslor som inte kommer sej fri.

Gråter nästan aldrig numera, som om tårarna bara fastnar, dom fastnar i hjärtat och i magen, där dom ligger som en grå pöl av ledsamhet och som en stor sten som tynger ner.
Istället senare kommer skratt som är stela, lycka som känns ihålig och fyllt av det grusiga pölvattnet som förorenar allt, även spontan glädje.

Pölen fylls på

Bara håller med!