Thera.......

Hur vanligt är det att en människa lägger undan en del av något som är ens person?

Censurerar den vi är, den vi älskar, tar bort hur vi vill klä oss, hur vi vill agera, prata för att det inte skulle passa in, för att det som kommer med att vara den en är blir så stora.
Ifrågasättanden om ens intelligens och huruvida en borde få leva eller inte, blir så påtagligt alldeles för ofta i dag och då människor väljer att vara den en är, älska den en vill, skaffa barn med vem den vill och hur många eller inga alls.

Jag vill att alla ska fundera på varför det ska vara så farligt att vara annorlunda och vilken skillnad det har att tycka något om en annan människa och vara utpekande/utåtagerande på att andra är annorlunda(rasism, mobbing,utfrysning och näthatet)

Det pratas om yttrandefrihet, fast är det rätt att påpeka att någon annan är ful och vidrig, borde utrotas och inte får bo i vårat land, älska den en vill i förhållande till att bara få vara den en människa är, inte är?
Att vara gay, vara rom, kristen, moderat eller ateist, satanist utan att det ska påpekas att det är FEL av någon annan som tycker att yttrandefriheten är något för alla och därför får PÅPEKA, skriva, skrika sparka och slå.

Ibland så säger vissa att sunt förnuft är det som ska styra, att lite av allmänbildning måste människan ha för att vara "normal", för att passa in.
Fast enligt vilken norm då!?
Enligt vilken tid och vilka strukturer och ramar pratar vi då om?
Är det de ramarna kring storstaden eller den lilla byn i Sveriges mitt?
Ska vi följa reglerna och sociala ramarna av manligt kvinnligt, ska vi följa ramarna av hur en får bete sig i en viss ålder.... eller är det normerna om vilken plats i en syskonskara som ska få vara med och bestämma hur vi "FÅR" bete oss eller reagera, agera i vårat liv.

Är det okey att få säga att en annan människa är fel, fet, ful....?
Får du tycka att du skulle aldrig vilja väga sådär mycket/lite?
Skulle du ha de små brösten skulle du operera dig.... skulle du, skulle du, skulle du ,SKULLE DUUUU!!!!!
Ja fast nu är det såhär att alla är inte DU, alla vill inte se ut som du, resonera som du, leva som du, älska som du eller bo i det huset som du bor i.
Allas favorit mat är inte det du älskar, allas favorit färg är inte grått och bara för att jag vill ha grönt hår är det inte skäl nog att prata illa om mig.

Alla är vi olika och tänker att det vore underbart om alla fick vara den en är utan att personer skulle vara tvungna att censurera bort ens egna åsikter för att passa in utan att behöva bli ifrågasatta.

Då jag gick i skolan va det "NORMALT" att en fick ta skit, det va normaliserat att det pågick mobbing i skolan, för att "barn är barn", "pojkar är pojkar" och ja ni vet ju hur elaka tjejer kan vara med varandra.... det växer bort sen.

Fast NEJ!!!!

Det växer inte bort, de tär inte under några omständigheter OKEY att mobba, reta och håna någon annan i skolan, som 10 år, i gymnasiet som 17 åring eller som vuxen eller medelålders, eller i något annat sammanhang i livet.
FATTAR verkligen inte hur det blivit normaliserat att retas, prata illa och se ner på en annan för att den inte följer reglerna om hur en "FÅR" klä sig som Estet.

Ja jag gick estet 96 till 99 på Nolaskolan och fick under året höra saker minsann, att jag kunde inte vara estet om jag inte färgade håret och gick med vissta kläder på mig... jag skulle ju vilja färja mina händer med henna färg, ha dreeds eller vara pudelrockare, eller nej, förlåt.....Vara pudelrockare eller rocker fick jag ju inte vara, jag va ju TJEJ!!!!

Någonstans va det accepterat att reta, mobba, stöta ut och skratta år någon som va annorlunda.

Jag va annorlunda och förpassades snart att endera gilla läget och ta det, eller att forma om mig.
I många saker ändrade jag åsikt, tvingade mamma och pappa att jag skulle få köpa egna kläder.... jag slutade lyssna eller erkänna att jag gillade Michael J och Madonna och ute bland människor om det frågades om musik så va det inlärt det sociala accepterande musiken för den tiden som blev mitt svar.
Jag vågade inte alls vara den jag ville vara och så är det idag med i samhället.

Det accepteras att det är så i skolan, det är OKEY och inte någon tar tag i det, sedan då vi blir vuxna och ut i livet så kommer vi ut i vardagliga situationer och då alla hanterar saker som de är lärda så blir det sandlådefassoner och människor hänvisar till de låga beteendet en hade som barn.
FAST vi gör inget åt det......(?????)
Människor formas om, censurerar sig och då vi inte gör det, utan vi säger ifrån, så blir det sådana konsekvenser av detta så många mår så otroligt dåligt i sina liv.

Ska vi behöva censurera våra personligheter?

Censur på åsikter om andra människor, om kläder, om etnicitet, religion, sexuallitet, musiksmak, åsikter som rör färgen på huden på min kropp...där tycker jag att det borde vara censur, där behöver det inte påpekas om jag väljer att ha skägg eller väljer att vilja ha klänning eller jeans oavsett mitt kön.
Vill inte att DU påpekar om DU finner det vidrigt eller inte med vem jag väljer att älska, tända på, bli kåt av.
Jag vill inte höra hur mycket du avskyr mitt val av parti eller hur jag väljer att rösta.
Vill inte höra att DU tycker jag är en dålig mamma som lever med en annan kvinna för att DINA åsikter är att barn behöver en mamma och en pappa, MINA åsikter är av annat slag och jag är övertygad att mina barn kommer bli underbara människor för att de har en pappa, pappas fru, mig som mamma och min Tjej.
Jag vill inte höra att min intelligensnivå är tvivelaktig för att jag varit ”fet” och alla med någon form av allmänbildning vet att det är siiii och såååå med att vara överviktig.

Jag vill inte få slängt i ansiktet av SD att jag är sjuklig, att mitt val av människa att älska är felande och att såna som jag (hbtq person)är avvikande och felande.

Sluta censurera oss i den vi är, i den en vill vara, uttrycka oss, hur vi vill leva , vad vi vill äta, hur jag vill prata, älska och bilda min familj.

Börja censurera det faktum att många känner dig tvungna att köra ner hur fel de tycker jag har att vara den jag är, det många andra är, vill vara och väljer att leva.