Publicerad 2014-01-08 07:38:31 i Allmänt
Värdet av att prata.....Vet att många lever i en invaggad mjuk bild av hur det är med saker i livet.Hur det är att förlora oskulden, hur det är att leva i ett förhållande, hur det skulle vara självklart att gå om en blev misshandlad i en relation, hur det är att vara gravid, bli förälder, dela föräldraskapet, separera, ha barnen varannan vecka...Ja listan kan göras lång i hur mycket vi tror det skulle vara då vi ställs inför livet som människa.Jag kan i mina funderingar lamslås över hur lite vi medmänniskor vågar prata med varandra och höjja allt positiva som även är super jobbigt för omgivningarna medans vi SKRIIIIIKER oss hes under ytan.Hur vi blir besviken på livet, för det va ju inte såhär det skulle vara.... såhär har ingen förklarat att det skulle bliHur många har inte jag träffat med 25 års Ångest...För då hen fyllde 25 skulle det finnas jobb, förhållande(innlärt hetero förhållande också), förlovad, barn på gång och vara lycklig.Så då personerna är snart 25 år, singel, en HBTQ person och långt ifrån fast jobb eller supersnygg och "lyckad"(va nu lyckad och supersnygg är...bara här skulle jag vilja skriva en sisådär 1000 sidor)Att ha ett fungerande förhållande till den/de vi lever med vill såklart många, om en nu är sambo, särbo, monogam, pollygam, förlovade, gifta, barn eller föräldrar i ditt samboskap, fast få verkligen pratar med varandra eller förstår att i denna ultimata symbios så tillhör även bråk, tjaffs, revir och att prata i omgångar, miljoner omgångar!!!!Vi människor är inte fasta i vårat tänk, vi påverkas av varandra och våra omgivningar och därför behöver vi stöta och blöta i otaliga omgångar.Att vara föräldrar är inte heller så lätt, många fina saker pratas det om, fast de jobbiga då?Vågar vi prata om det?Har jag sagt att det varit jobbigt, har det HAAAAAAGLAT kommentarer som"du skaffade barn, hantera det!!!!!", "va du är en gnällig förälder" "du ska vara glad du ha barn" osv osv osv....Så då tysstas en ner och du bara låser in alla funderingar, för jag är ju Mamma.....Och bara för att jag är just nu sjukt trött på mina äldsta söners bråk, tjaffs på skola, de faktum att dom inte lyssnar på min partner eller att dom försöker spela ut mig och deras pappa, säger INGET om att jag inte älskar dom....Jag älskar dom alltid till oändlighet, fast dessa gånger så tycker jag MINDRE om alla olika situationer.(Bara att jag som Mamma behöver skriva att jag vist älskar dom säger ju en del om själva problemet jag vill upplysa här, bara vi föräldrar har det jobbigt, är less eller arg på våra barn eller de situationer barnen sätter oss i, så måste vi överbevisa att vi VIST älskar dom....)Att våga prata, fråga fundera med varandra är därför så otroligt viktigt.Jag tackar verkligen mina vänner.... de jag kan prata med, ställa de knasigaste vanligaste funderingarna som jag tänkt på fast igen vågar ta tag i det.... som känslan att vila be alla skita på sig då det är otrevliga onödiga kommentarer om vikt, kläder eller annat som rör vad jag är.Att jag ibland bara vill rymma från allt ansvar som förälder till mina tre söner, bara ett tag.Att jag vill klä mig i vad jag vill oavsett om jag är 33 år, mamma, kvinna och därför "borde" bete mig mer "vuxet".Att jag med dem kan slippa vara den alla tror att jag är.Varför är det så svårt att släppa fantasin om hur saker "borde" vara, släppa på den där sagan om att jag skrattar då barnen hittar på tokigheter och vi leker hejdlöst varje kväll, barnen gör läxor och är artiga mot alla med intelligens över det vanliga för den åldern och det "könet"(Gaaaaaahhhhh).Varför släpper vi inte på att vi i våra relationer bara behöver titta ömt på varandra över frukostbordet och då på en gång förstår våran partner och vi älskar ömt med varandra minst 5,8 gr i månaden och pratar ut varje fredagsmys kväll över en kopp te och efter det spelar vi spel tillsammans och skrattar tills vi gråter.Varför släpper vi inte fantasin över alla dessa saker, ser det som det är och på så vis kan må miljoner gr bättre.Släppa på illusionen av hur vi TROR det ska vara och öppna upp för hur det verkligen är och då får det MILJARDER gr bättre.Förstår inte varför vi inte kan lägga alla korten på bordet och bara vara ärliga.Såhär känner JAG....såhär mår jag, jag tänker såhär och då du sa så, så kände jag si.Varför tar vi inte med oss det i våra liv?I våra relationer med alla i våra liv.Istället håller alla klaffen och går runt och mår dåligt över alla förväntningar vi har på varandra och oss själva.Vi lever i den tron att det ska lösa sig, för det är såhär det ska vara.....Jag säger bara SKIT på er.Det är ett arbete, att bli lycklig.Vill vi leva sunt krävs inte bara EN sallad en gång livet, det krävs arbete och att förstå att vi måste äta mer nyttigt och träna mer.Vill vi ha bra relation med vänner skola och familj krävs det att alla ger de där lilla extra och vågar ifrågasätta varandra och vilka ha en bra relation.Vill vi att ett förhållande ska fungera måste en prata med varandra, prata skratta gråta och titta ömt på varandra över middagsbordet.
