Thera.......

Den Therese....

Publicerad 2014-01-06 02:42:01 i Allmänt

Har varit många många månader sedan jag senast skrev, har inte funnit tiden till detta eller varit en hög prioritet då en haft myckey med att överleva vardagen.

Att överleva vardagen kan för många betyda att få barnen till skolan, klara av att komma hem i tid till middagen eller betala räkningar, dessa saker stämmer såklart in på mig också fast även på en djupare nivå.
Menar bokstavligen att överleva, att inte sluta att andas eller iallafall slåss med den viljan, viljan att inte längre vilja andas.

Något många kanske inte tror om mig, fast mitt liv hela 2012 va en kamp att få hjälp, en hjälp som jag tillsist fick av den jag inte trodde skulle te mig hjälp.

Jag hade hoppats att läkare kunde hjälpa, vårdcentralen eller akuten....
Visserligen hjälpte akuten mig i omgångar att lindra de akuta smärtorna ett tag, inte ens all morfin där hjälpte mig.
Fast sen då.....
Då alla läkare endera skulle hjälpa mig med symptomen, inte vad som orsakade det.
Allt detta resulterade i att jag blev värre.
Kunde inte sova för all smärta, fick sömnpiller....kunde inte fungera, blev ledsen, låg, trött och ja, deprimerad så fick antidepressiva mediciner.
Fast all smärta, orkeslösheten, ja allt detta fanns kvar och blev starkare.
Sov länge fast ytligt, nätter vakna, grät otroligt många liter av tårar och humöret påverkades otroligt, ja jag blev någon annan.

En annan Therese levde i min kropp, en annan Therese styrde mitt liv och med en faslig destruktiv fart tog hon över, denna vidriga människa som verkligen raserade allt.
Och samtidigt där fanns jag..... helt fråntagen allt jag ville, allt jag hade drömt om.

Den Therese va irriterad, arg och hård....bråkade på barnen, sambon och orkade inte ta tag i något.
Den Therese va sjukskriven och hade otroligt ont, träffade läkande och även i början på februari 2012 så akutopererades hon på Sundsvalls sjukhus och blev inte alls tagen seriöst.
Läkare va klumpiga och sköterskor, vissa av dom va spydiga mot henne och även en sköterska kopplade slangarna fel efter dom bytt sjukhuskläderna på henne som va fulla av blod.
Den läkaren kallar hon för TENGIL den vidriga och då kallelse till Sundsvalls sjukhus kommer för en gastroskopi, så lämnar Therese återbud damma dag brevet kommer.

Det tog tills i slutet på November 2012, på ett möte med personalstrategerna som jag gick på, där min kontakt för att hjälpa mig ut att börja praktisera eftersom jag varit sjukskriven så länge såg vad som va fel, förutom att jag hade ont så såg hon till att hjälpa mig till dietist och sedan såklart prata ned psykolog.

Att jag innan det, mellan Februari och Oktober försökt begå självmord fast jag inte minns det pågrund av sömntabletter(zolpidem) och antidepressiva medicinen jag blev beordrad att äta trots att jag inte va deprimerad.
Att jag raserade den kärlek jag hade till min sambo, att jag förlorade jobb, ekonomi, förlorade mig själv.

Ännu idag fightas jag med ångesten över alla idiotiska saker jag gjorde under de åren, de året med smärtorna och orkesslösheten och den tiden på alla mediciner jag aldrig borde ha ätit.

Allt har varit vidrigt och under 2013 har jag arbetat för att klara av att jobba utan att falla, kräkas, smärta och trötthet
Under det året har jag mardrömmar om allt jag orsakat, alla löften jag brutit till mina barn och sambo.

Idag är jag till 100% arbetsduglig och hoppas på jobb, vet att det kommer.
Livet känns tryggare nu, bara kroppen som består av mentala ärr och ångest som lamslår ibland över att jag för mer än ett år sedan inte längre ville andas.....

Känns som om kommande år är ljust.

Thera