Thera.......

Att kunna prata med varandra är otroligt viktigt, så vad händer om en inte kan göra sej förstådd, när orden inte är de som förväntas och de som uppfattas inte som det är meningen. Då viljan till att kommunicera är olika och krockar? Hur lösa saker då?

Alla är vi medvetna om att vi är olika vi människor, att en inte kan anta det ena eller det andra enbart basserat på könet, utseende, musiksmak eller livssituation.
Så varför förväntas det ändå att alla ska tycka lika, bete sej lika, argumentera lika och vara lika varandra i olika situationer.
Vad hände med att alla uppfattar saker olika, alla har vi olika gränser till när det brister eller stärker.

Att gå om varandra i olika faser i livet är oundvikligt, syskon, föräldrar och i kärleksrellationer, livspartner.
Och då det är man och kvinna är det okey att vara olika har jag märkt,( ja för att då lägger en enbart fokus på xx och xy, på våra kön och inte alls räknar med livserfarenheter eller att det kanske inte alls spelar roll hur ledsen en blir i olika saker igenom livet enbart basserat på ens kön, *fånigt* ) men med enbart biologiska grupperingar , man och man, kvinna och kvinna så ska det tyckas lika.
Har märkt att en kvinna blir betraktad som "onormal" om hon inte vill skaffa barn....(?????) och anses vara för på och odräglig om hon tar för sej i arbetslivet och privat, för en kvinna "ska" vara på ett vist sätt.(?)
Jag ifrågasätter nu de krav som ställs på oss människor enbart baserade på våra yttre kön!
Spelar inte samhället roll? Erfarenheter, möjligheter? Och den fria viljan i hur vi är, hur olika vi är.

Hur sammanfatta detta med kommunikation kan ni då undra.
Jo, för du som är kvinna, ska bara pedagogisk, du som kvinna ska vara lyhörd, du som kvinna ska vara förstående och alltid väldigt emetionell....
Fast om jag inte enbart är detta?
Om jag är högljudd, om jag är arg och förbannad, om jag är jag, så är det otroligt jobbigt att bli "onormal" bara basserat på hur jag "borde" vara som kvinna i vissa situatoner.
Jag blir galen....ledsen och förolämpad.

Alla är vi olika!PUNKT!
Och jag vill inte, bör inte, tänker inte bli placerad i ett fack hur jag "borde" vara för att det är det "normala", ja men detta är då mitt liv, mina åsikter och mina känslor, är det inte då "normalt" i allra högsta grad för mej?
Så varför kan det inte få vara så?
Att alla tänker ett steg längre än sina egna roller och utanför sina egna väggar, erfarenheter och kan se till andras sätt att tolka, uppleva och känna samma situation som du, fast på ett annat vis.

Att kommunicera, att få fram det en känner, det en tänker till den/de andra på ett så bra sätt som möjligt och hålla en dialog med respekt och förståelse för den andras tolkning, upplevelse är något som jag märker är otroligt svårt och många som inte kan sträcka tanken ett steg längre än de egna uppfattningarna och känslorna.

Så vad göra då en ska kommunicera på bästa vis då det fastnar i hur, varför och sättet det tolkas.?

Jag är trött på att inte få vara/reagera/kommunicera/uppfatta saker/känna hur jag vill för att det är en mall på hur jag borde vara enbart baserat på mitt kön eller hur "normala" människor är och alla andra sätt att vara/känna/kommunicera/uppfatta och känna är fel och defekta.

Jag borde vara hetero, borde vara blygare, borde vara tystare i grupp, får inte tycka om mej skälv, borde inte ha en drivande sexlusst, borde inte ifrågasätta regler och lagar, borde inte vara massa saker, men ändå så är jag inte hetero, jag är Inge blyg, jag är långt ifrån tystlåten och jag har som alla andra en lust till att bli älskad och ha sex.
Så det är normalt, för jag är jag och jag tycker som jag gör, känner som jag känner, reagerar så som jag reagerar för att jag är jag, inte mitt kön eller normen om hur en kvinna/mamma/dotter ska vara.
Jag är jag lika mycket som jag vill att ni ska vara ni, du får vara som du vill.

Alla är vi olika och reagerar olika i lika situationer så varför ska det vara så svårt att förstå det.
Att utvecklas och ha förståelse för varandras känslor är så viktiga i att kunna kommunicera med varandra.
Oavsett om du är man eller kvinna, dotter eller pappa.

Tänk ett steg längre och förbi dina egna kännslor och din egna reaktion och normerna, så kommer alla klara av att da dialog med varandra utan att kalla varandra "onormalla" sjuka och felande.

God morgon världen, ja iallafall morgon för god är den inte här hos mej med feber och ont i njurarna.
Dag 4 som sjukling.
(sen om du hade varit på jobbet och inte klagat över 37,6 i feber för att det är minsan inte alls feber får stå för dej, jag har 36 i normaltemp och kan inte hålla uppe ett sken av "okey" för att jag har feber då jag har 37,6 och JAG, jag mår pyton idag, jag kan inte fast jag är mamma och kvinna vara sjuk och laga middag samtidigt, jag kan inte strunta i hur ont jag har exakt överallt för att jag enbart är född med delar som tillhör en kvinna, jag är vek och fjantig då jag är sjuk, för det är jag och hur jag känner och är)

Respektera varandra där ute och tänk utanför normen idag.
Kram