Thera.......

Resan börjar här, hos mej.

Har haft jävla otur ett bra jävla långt tag och ja det är mitt liv och det som jag inte klarar av kanske är en "baggis" för en annan.
Men mina känslor är mina, mina upplevelser är mina och jag kan inte sluta känna, må eller reagera på saker i mitt liv, min kropp enbart för att någon annan eller några andra inte skulle ha känt samma, reagerat lika eller mått som jag gör.

Det som är det underbara och tragiska i allt, att en för många gr måste försvara sej för hur en mår,mått eller reagerat.
För vem säger att den har rätten att döma mej och mina val baserat på hur denne skälv skulle ha gjort!(?????)

Bara denna infektionen nu får gå ut ur kroppen och penicillinkuren är tagen så kommer jag komma åter och fast självklart kommer då andra ha anmärkningar på vad jag väljer att göra/inte göra.

Ska utesluta många att kunna påverka mej mera och inte ge chanser till att människor ska komma in under ytan och få mej att tvivla på mina möjligheter eller mina drömmar.

Det börjar med mej, det börjar med att jag låter problemen rinna av mej som vatten på en gås.

Jag står för mina brister och fel, jag äger mina känslor och även om det inte är de känslorna som alla andra skulle ha, så är dessa mina känslor.
Jag äger stolt min sexualitet, min käft som många gr kan säga för mycket, jag äger mina problem, de problemen med magen, med stressen och med humöret, jag äger allt som är med mej och jag vet att jag måste be om förlåt och bygga upp igen!
MEN gnäll inte på mej då det finns så många som inte ser sina egna brister och fel eller kan ärligt visa upp dem och stå för dem.

Jag är långt ifrån perfekt, jag är bara en vanlig människa som känner, skrattar, gråter och reagerar på samma sätt som alla andra, fast inte för allt som ni gör och ni reagerar inte som jag på andra saker.

Smak, stilar, personligheter är olika,
TACK för det!

Så resan börjar hos mej, att ta mej i kragen, att ändra och förbättra och inte lyssna på allt KRAX från andra som inte tycker jag borde gjort såhär,
Ja jag önskar inte alla val eller handlingar som jag gjort, men jag har bett om förlåt och kan bara gå vidare nu, vända blad och de som vill följa med är välkommen och de som kan acceptera mej som den jag är, så som jag accepterar dom, så är ni förhoppningsvis med mej på början av min nystart i livet.
För nu orkar jag inte vara ledsen längre, nu orkar jag inte tänka om längre eller ha ont och jag orkar inte be om förlåt längre för något jag bett om förlåt för redan, tänker inte be om förlåt till personer som inte behöver ha ett förlåt utan självmant klivit in i en situation.
Jag tänker omge mej med de människorna där jag inte behöver ursäkta mej för hur jag är, vad jag känner eller hur jag mår.

Dessa situationer ska jag skälv ta mej ur, jag kan inte förhindra andras känslor, jag har inte rätt att säga hur en annan ska må eller reagera Öberg mina val eller mitt liv, MEN jag har möjligheterna att inte vara kring dessa människor som inte kan acceptera mej för den jag är.

En fin vän sa till mej efter att jag sagt vilka fina vänner hon hade, - ja jag har valt dom skälv med omsorg!

Det ska även jag göra, välja mina vänner och välja skälv att inte ta skit då någon säger att jag är det ena eller andra och utesluta dom från mitt liv.

Jag fyller imorgon 32 år och det blir början på att SLUTA vara ledsen, SLUTA att ta skit och BÖRJA med att ta ett steg för min skull och ett liv där jag sätter mej och mina drömmar i fokus.
Tycker ni det är jävligt, ja ni har säkert all rätt att tycka det utifrån era egna kännslor och era val i livet, men glömm inte, detta är MITT LIV, där jag med omsorg och ånger tar satts från mina misstag, äger dom och har nu gjort nya val som är MINA!
Snälla respektera detta och döm mej inte, utan innse att detta är något jag väljer, något jag äger och jag vill, inte du/ni.

Grattis till mej och min stundande födelsedag. Jag föddes snart för 32 år sedan, men imorgon föds jag igen på nytt och börjar på första dagen av mitt liv.

Välkommen att ta nya skakande steg med mej, skrämmande dagar där jag inte vågar och tvivlar på vem jag är, dagar då orden inte kan formas rätt och den dagen jag misslyckas i mitt nya liv.
Hoppas ni vill stå med mej, så lovar jag att jag kommer ta med er på de dagar jag lär mej springa, då jag skrattar så jag gråter och älskar så innerligt att allt annat står still.
Ta mej för allt jag är så kommer jag älska er för allt ni är!

Thera Therese