Thera.......

Att vi alla bär på historia och att vi alla släpar på känslomässigt bagage, det kan vi alla skaka hand och skriva under på.
Fast vad händer då bagaget mera blir till en kedja med miljoner tyngder som begränsar ens liv, istället för att berika och ge djupare perspektiv på livet idag.
Alla har vi alla olika stenar i vårar bagage.
När ska jag sluta bli en slav under mina demoner och de tyngder i mitt bagage, stenarna på min kedja som sitter fast i mina fötter.
När jag skälv bär på saker och inte släpper på stenarna, för att det är skrämmande att inte vara en del av den personen som är trygg med de stenarna i sin personlighet.
Förstår ni hur jag menar?
När ens sätt att vara och en sten i ryggsäcken sitter ihop, är så sammansvetsade att en inte kan lasta bort stenarna i bagaget eller ändra på personligheten.

När ens egna drömmar och mål blir lidande för att en skälv inte kan släppa på bagaget och inte kan ändra sättet att tänka om en skälv.
När bagaget suddar ut självkänslan och mardrömmarna hopar sej som cancer i vare dröm, som lägger krokben för varje försök att tänka bättre och tro på det jag vill åstadkomma i mitt liv.

Jag kanske attackerar problemet från fel håll, istället för att tänka att behaget ska bli lättare, så kanske jag ska bli starkare så att jag kan bära mina stenar och inte bli en slav under dem.
Så hur blir jag starkare?

Ska försöka att ändra sättet att tänka om mej skäl och våga släppa på vissa idiotiska saker!
Så ska jag ta tag o dessa saker en dag i taget, och ge det tid, skynda långsamt.

Det är jag värd<3


Idag ska jag försöka att släppa på något eller hitta redskapen att bli starkare så jag inte blir platt eller fast utav mina egna begränsningsdemoner.

Kärlek, förlåtelse och förståelse
//Thera