Thera.......

Vist får en bli lite ledsen då födelsedagen varit och jag fick fira den på sjukhuset, den enda som ringde va min pappa och mamma.
Fick en tidning med tre sminkpennor som följde med tidningen och ett paket nobless på sjukhuset av Maria och Eliyah.
Fick fina sms av mina syskon och vänner.
Sen ringde mina barn och sa grattis över telefonen då dom va hos deras pappa på mon födelsedag.
Är det fjantigt att som 32 åring vilja ha en liten födelsedagsfika?
Är det såhär då en blir vuxen?
Måste jag släppa att jag vill ha familj som kommer och dricker kaffe och jag får bjuda på en bulle eller en bit tårta!?
Behöver inte paket, behöver bara en kram och att umgås med mina syskon som jag saknar och älskar.

Jag ville då jag varit så trött ha en födelsedag, för jag orkade inte oroa mej om vilka som skulle komma, tårta, kakor och städerier, men lite vill en ändå ha en kram, Är det fel?
(borde inte känna såhär tänker säkert endel av er som läser)

Så när det gått mer än en vecka sen den 28e oktober, ska jag bara släppa att det känns en aningens ledsamt och gör lite ont i hjärtat.
Har inte varit mej skälv, mått något så otroligt dåligt, tröttheten och orkeslösheten har påverkat mej så jävla mycket, mer än vad jag har velat medge och varit ärlig om, men konstant ont i magen, kräks ibland flera gr om dagen, sover dåligt, skakig och flera gr om dagen känns det som om jag ska svimma.
Om jag ska kolla på mitt mående den senaste tiden så kan jag backa i 3 år och lite till som jag haft jobbigt med kroppen, som påverkat knoppen och orken.
Tycker det är otroligt ledsamt då jag varit som lägst och haft ont och gråtit varje dag, så har jag på nått vis stött undan mina vänner och familj och det har varit att all min ork har gått till att bara vara lugn och orka med.
Men det har inte varit bra nog det heller.
Jag har reagerat så pass att jag blivit nått så jävla arg på alla idiot kommentarer och alla energisnattare att jag istället för att kunna se det som jobbigt och sen gå vidare, har hela min verklighet bara smulats samman.(jävligt löjligt då jag ser på saken i efterhand, men då blivit riktigt ledsen och upprörd)
Har inte orkat med den mildaste av gnäll eller nederlag, inte klarat av att hålla masken uppe och vara "glad" framför människor i min omgivning för att jag varit så sjukt trött och haft så ont i kroppen, magen, huvudet.
Saker har bara snurrat på och jag känner att allt i mitt liv har bara klumpat sej då jag som mest har behövt lugn och ro, då jag behövt vara ensam ha jag inte kunnat vara det, då jag inte haft orken att vara "glad" ändå behövt vara bland människor och "underhålla" och vara "normal", fast jag inte orkat.
För vill umgås med fina människor VILL jag, jag VILL bara umgås med dessa underbaringar, MEN jag orkar inte.
Jag älskar dessa människor, älskar min familj och alla underbara vänner, men jag har inte orkat med och har inte kunnat bara vara ensam med den jag älskar mest i hela världen förutom mina barn, Maria.
Att sakna någon som är nära en är otroligt jobbigt, att sakna kramar och närhet då personen ligger i sängen bredvid en är en otrolig jobbig sak.
Vill ibland bara binda fast henne(Inge kinky med det) och få vara ensam med henne en hel vecka, inte några vänner, inte några måsten eller annat som behöver göras, bara vara VI.
laga mat, äta, städa, umgås och bara vara VI två.
Så om Maria inte svarar på era samtal, sms eller Facebook förfrågningar i några dagar, så beror det på att jag gör en sambo intervention där vi bor!

Idag så vet jag inte annars hur jag ska bearbeta saker, hur jag ska hitta orken att vara så ledsen som jag vill, vara så arg som jag vill över det jag vill för att jag känner så eller inte behöver vara ledsen eller besviken.
För jag vet inte om det är accepterat att jag är ledsen, för enligt någon annan så borde jag bara skärpa mej eller så är det något onödigt som dom inte finner jobbigt eller något som borde göra mej upprörd.

Så hur lösa situationen idag?

Ja det kommer ta tid och jag känner att jag kan bara fokusera på att klara vare dag och kunna tänka att jag inte kommer vara ledsen eller besviken om en månad, en dag, en vecka kanske.

Att fylla år på akuten är ändå inte något jag vill någon ska behöva göra, ligga på sjukhuset och vara ensam.

Ska baka en massa bullar, göra en tårta och så ska jag på söndag bjuda den vänner och familj som vill komma och umgås lite och mysa tillsammans med mej<3
Då kan jag samla energi till det:D

Imorgon är det en ny fin Onsdag och jag har möten och annat viktigt.
Så ska nu släppa min mobil och kolla om jag kan binda fast Maria så vi kan umgås på oss två.

Söker världens bästa mormorcarin och morfarkents barnvakts hjälp snart så jag kan ta med Maria på bio och en fika och bara vara VI ett tag.

Nu ska jag koka en kopp te.

Kärlek, förlåtelse och förlåtelse till er alla
//Thera