Thera.......

Finns inte något vackrare och renare än att sitta i skogen under en promenad och bara vara!!!
Rensa igenom allt dom finns i en och börja ta beslut, rensa i känslor och få utlopp för allt som en inte får utlopp inom.
Hur frigörande det är att bara höra stillheten och inte störas av moment som disk, skräp, damm, kläder, leksaker, radio, tv och alla måsten och krav.
Bara känna värmen av solen, bara känna mot min kropp hur vinden tar tag i mej och jag får en bekräftelse att jag finns, solen tar på mej och blåsten blåser inte bara igenom mej, jag finns här, även om jag i detta stora hela är obetydlig och min existens egentligen inte spelar någon roll i detta sammanhanget jag sitter i, i mitt liv, så finns jag!!!!!
Jag är här och jag ger sol och skugga åt något i mitt liv...

Senaste tid har jag bara känt att jag ger skugga.
Och inte att jag kastar en välbehövlig skugga i en gassande sol.
Utan mera som en skugga över något som behöver ljus, en skugga över det som vill ha värme.
Så känner jag att jag står i vägen för allt nu.
Även för mej skälv står jag i vägen för.
Samtidigt som andras skuggor och nålar håller mej fast och låst, demoner.
Därför otroligt skönt att bara vara på en sten mitt i en skog och rensa i allt.
Få utlopp för frustrationen, få utlopp för känslor som inte kommer sej fri.

Gråter nästan aldrig numera, som om tårarna bara fastnar, dom fastnar i hjärtat och i magen, där dom ligger som en grå pöl av ledsamhet och som en stor sten som tynger ner.
Istället senare kommer skratt som är stela, lycka som känns ihålig och fyllt av det grusiga pölvattnet som förorenar allt, även spontan glädje.

Pölen fylls på