Att få vara bra....
Att blir tagen på allvar, att någon hörde vad jag sa, då jag skrattade så det gjorde ont i mina revben i dagarna efter.
Då frukosten va god och jag kände mej uppskattad och omtyckt av personer i samma liv och tänk.
Det är de dagarna som gör minnen av en helg så härligt värmande.
Vänner, skratt och att bli accepterad för den jag är och inte det jag borde eller kunde.
Det är förutom mina barn en lycka!
Saknat mina barn nu, dom är hos pappa denna veckan och kommer hem på måndag.
Kommer LÄNGTA IHJÄL MEJ!!!!
Klippte gräset idag och plockade upp killarnas leksaker ute...... Känns tomt utan dom.
Konstigt hur jag går in i en dimma då dom inte är med mej här där jag sover, där deras sängar står.
Jag bara är, men känns som inte på riktigt.
Jag håller humöret uppe av att det känns okey, för att folk frågar hur jobbigt det är att bara ha killarna på halvtid.
Men jag vill skriiiiiiiiiiika och gråta då jag saknar dom som jag gör nu, jag vill ALLTID ha mina barn med mej, alltid!
Fast, det blir inte alltid som det är tänkt, det är inte alltid lycka och rosor i allt.
Det är inte alltid som det är lätt!
Kommer inte ha min Melwin hemma på hans födelsedag och det är ett hål i mitt hjärta!
Alla födelsedagar, allt roligt dom missar, allt roligt jag missar......
Det är otroligt jobbigt.
Nu ska middag ner i magen, vad det blir, ja det vettefan, garanterat smakar det inte bra, säkert sätter det sej som en klump i magen och garanterat kommer jag kräkas upp eländet ändå.
Så, för att slippa att det ska göra för ont på väg upp, blir det gröt eller ett glas fil.
Så jag tar ett djupt andetag, pölen växer och jag måste äta.
Thera