Snart kommer Eliyah........
Bilturen till förlossningen känns som en EVIGHET lång semerstertripp för oss alla men jobbigast har Maria.
Vi sitter bak i bilen och på vägen in har Maria flera jobbiga värkar som gör att hon inte sitter i bilen, hon halvt ligger ner mot fötterna, tar tag i sätet framför och andas.
Orolig över att hon inte vill ha bältet på sej i bilen.
Jag maserar med händerna bakom henne, nere vid svanken och ut mot sidorna.
Jag får mjölksyra i armarna och jag fnissar till i skallen att maria nog skulle ge mej världens blick om jag sa att det gjorde ont i min axel och arm just nu......HA ha ha.
Orolig också att vi skulle köra av vägen, hon ännu inte något bilbälte på sej och tycker att vi enbart möter röda ljus och får stanna.
Kent släpper av oss vid stora ingången på sjukhuset, Carin springer och hämtar en rullstol och Kens springer runt och hjälper Maria ut ur bilen, jag hämtar väskan och går runt.
Kent kramar om oss alla, tar om Maria extra i en kram och önskar oss lycka till, man ser att han har det tufft han med.
Att se någon man Älskar ha ont gör att det blir jobbigt för oss alla.
Han kramar om oss alla och sen rullar vi iväg.
Maria har flera värkar innan vi är uppe på 4e våningen.
Vi delar hissen upp med två till och funderar vad dom tänkte då i hissen upp.
Inne på BB va det inte någon vi hittade......... vi stod rätt långt bort i gången då jag lämnar väskorna med Carin och Maria och springer tillbaka och hittade en kvinna som mötte oss, sen kom Linda som varit inne på ett BB rum.
Vi får ett rum och dom kopplar igen upp Älsklingen på en CTG maskin.
Värkarna kommer tätt och magen blir som en pyramid och stenhård.
Vi tar kort jag och Carin och jag passar på att filma en sväng då han har en värk, vilket INTE uppskattades.
Fick en redig SVART blick och ett
- Men theeeeereeeeeeeeees, fan va elakt.
Sen kom en liten slö men bestämd hand som svingar bort kameran.
Kände då att jag skulle stänga av filmandet också. skämms och fick världens klump i magen.
Kl är då 19 den 24 Januari och efter ca 10 minuter så ligger Maria i sängen och Linda gör en undersökning,
Maria är då öppen 5 cm och vi känner oss nöjda.
Är så stolt över Maria, hon är OTROOOOOOLIGT duktig, andas, fokuserar och är den vackraste någonsin jag sett i hela mitt liv.
Att man kan älska någon så otroligt mycket.
Nöjd över att vi betat av många jobbiga cm hemma och att hon är så duktig.
Maria får börja med lustgas och efter lite missar i informationen börjar den fungera och hon testar sej fram.
Värkarna är långa och otroligt intensiva.
Carain och jag sitter alltid på varsin sida om henne i sängen.
strycker på magen, pussar på henne, ordnar nya kalla handukar på pannan, tar kort och filmar lite igen, FAST denna gången frågar jag INNAN Jag filmar för att vara på den SÄKRARE sidan att jag inte ska få mej ett - MEN THEEEEERESE och en blick som hatade igen.
Hon har ont och mitt hjärta brister tusen gr då hon andas i lustgasen och tårarna rinner....
Hon har fokus mellan värkarna och vi skrattar och pratar med varandra, Carin hade med sej Lions och Mintkola som vi smasskar i oss.
Det börjar bli jobbigare för Maria och kl börjar närma sej 20 denna måndagskväll.
Står vid hennes huvud och stryker på henne och hon kollar upp på mej med se finaste ögonen och strycker bort mina tårar från min kind och vi bara kramar om varandra.
Så skönt att vi förstår varandra...
Alla förlossningar är såklart olika, men är så tacksam över att jag varit där, att jag vet hur hon känner, hur hon funderar och vad hon funderar över.
Så tacksam att jag kan stötta henne att jag och Carin har varandra.
Insuper verkligen alla minuter, alla stunder som är där på förlossningen.
Nu börjar Maria tycka att det trycker på.
Vi har helatiden underbara människor som kollar till oss, kommer in och kollar hur vi har det, pratar med mej och Carin..... Vilken lycka att få ha henne med oss, världens underbaraste urmoder som för 30 år sen födde den underbaraste Marian i HELA världen!
Jag och Carin byter kramar mellan varandra mest helatiden och delar med oss av alla vi har till Maria med.
Kl är nu ca 5 minuter över 8 och vi har varit inne i en timme.
Linda gör en koll efter att Maria bett om det och Linda kollar på oss,
- OJ oj oj, här har det hänt grejer minnsan, öppen 10 cm.
Maria har på en timme öppnat sej 5 cm och förstår att hon haft det jobbigt denna tiden.
Man säger ca en cm i timmen brukar man öppna sej.
Hinnan har inte gått ännu och lilla Eliyas hjärtljud börjar att bli ansträngda så dom med samtal med oss och SÅKLART Maria bestämmer oss för att ta hinnan så vattnet går och dom vill sätta en liten koll på Eliyas huvud, kolla hjärtljuden mera via en elektråden än vad dom kunnat göra med CTG´n.
Maria som är LIVLIGT skraj för nålar hade då vi kommit in fått en emmlasalva på handen där nålen sen skulle sättas och dom valde nu att sätta nålen också.
Så stolt över henne, att hon gör detta, att hon föder vårat barn, att dom får sätta nålen och elektråden på Eliyas huvud. Älskar dej Maria!
NU börjar det trycka på ner..... kl är då 20.46 ca.......
Vi sitter bak i bilen och på vägen in har Maria flera jobbiga värkar som gör att hon inte sitter i bilen, hon halvt ligger ner mot fötterna, tar tag i sätet framför och andas.
Orolig över att hon inte vill ha bältet på sej i bilen.
Jag maserar med händerna bakom henne, nere vid svanken och ut mot sidorna.
Jag får mjölksyra i armarna och jag fnissar till i skallen att maria nog skulle ge mej världens blick om jag sa att det gjorde ont i min axel och arm just nu......HA ha ha.
Orolig också att vi skulle köra av vägen, hon ännu inte något bilbälte på sej och tycker att vi enbart möter röda ljus och får stanna.
Kent släpper av oss vid stora ingången på sjukhuset, Carin springer och hämtar en rullstol och Kens springer runt och hjälper Maria ut ur bilen, jag hämtar väskan och går runt.
Kent kramar om oss alla, tar om Maria extra i en kram och önskar oss lycka till, man ser att han har det tufft han med.
Att se någon man Älskar ha ont gör att det blir jobbigt för oss alla.
Han kramar om oss alla och sen rullar vi iväg.
Maria har flera värkar innan vi är uppe på 4e våningen.
Vi delar hissen upp med två till och funderar vad dom tänkte då i hissen upp.
Inne på BB va det inte någon vi hittade......... vi stod rätt långt bort i gången då jag lämnar väskorna med Carin och Maria och springer tillbaka och hittade en kvinna som mötte oss, sen kom Linda som varit inne på ett BB rum.
Vi får ett rum och dom kopplar igen upp Älsklingen på en CTG maskin.
Värkarna kommer tätt och magen blir som en pyramid och stenhård.
Vi tar kort jag och Carin och jag passar på att filma en sväng då han har en värk, vilket INTE uppskattades.
Fick en redig SVART blick och ett
- Men theeeeereeeeeeeeees, fan va elakt.
Sen kom en liten slö men bestämd hand som svingar bort kameran.
Kände då att jag skulle stänga av filmandet också. skämms och fick världens klump i magen.
Kl är då 19 den 24 Januari och efter ca 10 minuter så ligger Maria i sängen och Linda gör en undersökning,
Maria är då öppen 5 cm och vi känner oss nöjda.
Är så stolt över Maria, hon är OTROOOOOOLIGT duktig, andas, fokuserar och är den vackraste någonsin jag sett i hela mitt liv.
Att man kan älska någon så otroligt mycket.
Nöjd över att vi betat av många jobbiga cm hemma och att hon är så duktig.
Maria får börja med lustgas och efter lite missar i informationen börjar den fungera och hon testar sej fram.
Värkarna är långa och otroligt intensiva.
Carain och jag sitter alltid på varsin sida om henne i sängen.
strycker på magen, pussar på henne, ordnar nya kalla handukar på pannan, tar kort och filmar lite igen, FAST denna gången frågar jag INNAN Jag filmar för att vara på den SÄKRARE sidan att jag inte ska få mej ett - MEN THEEEEERESE och en blick som hatade igen.
Hon har ont och mitt hjärta brister tusen gr då hon andas i lustgasen och tårarna rinner....
Hon har fokus mellan värkarna och vi skrattar och pratar med varandra, Carin hade med sej Lions och Mintkola som vi smasskar i oss.
Det börjar bli jobbigare för Maria och kl börjar närma sej 20 denna måndagskväll.
Står vid hennes huvud och stryker på henne och hon kollar upp på mej med se finaste ögonen och strycker bort mina tårar från min kind och vi bara kramar om varandra.
Så skönt att vi förstår varandra...
Alla förlossningar är såklart olika, men är så tacksam över att jag varit där, att jag vet hur hon känner, hur hon funderar och vad hon funderar över.
Så tacksam att jag kan stötta henne att jag och Carin har varandra.
Insuper verkligen alla minuter, alla stunder som är där på förlossningen.
Nu börjar Maria tycka att det trycker på.
Vi har helatiden underbara människor som kollar till oss, kommer in och kollar hur vi har det, pratar med mej och Carin..... Vilken lycka att få ha henne med oss, världens underbaraste urmoder som för 30 år sen födde den underbaraste Marian i HELA världen!
Jag och Carin byter kramar mellan varandra mest helatiden och delar med oss av alla vi har till Maria med.
Kl är nu ca 5 minuter över 8 och vi har varit inne i en timme.
Linda gör en koll efter att Maria bett om det och Linda kollar på oss,
- OJ oj oj, här har det hänt grejer minnsan, öppen 10 cm.
Maria har på en timme öppnat sej 5 cm och förstår att hon haft det jobbigt denna tiden.
Man säger ca en cm i timmen brukar man öppna sej.
Hinnan har inte gått ännu och lilla Eliyas hjärtljud börjar att bli ansträngda så dom med samtal med oss och SÅKLART Maria bestämmer oss för att ta hinnan så vattnet går och dom vill sätta en liten koll på Eliyas huvud, kolla hjärtljuden mera via en elektråden än vad dom kunnat göra med CTG´n.
Maria som är LIVLIGT skraj för nålar hade då vi kommit in fått en emmlasalva på handen där nålen sen skulle sättas och dom valde nu att sätta nålen också.
Så stolt över henne, att hon gör detta, att hon föder vårat barn, att dom får sätta nålen och elektråden på Eliyas huvud. Älskar dej Maria!
NU börjar det trycka på ner..... kl är då 20.46 ca.......
