Dagen två killar blev 3.
Kl är 20.46 ca och det börjar trycka på ner....
Maria ber att dom ska kolla igen, och Linda säger att nu är det dax
att bädda ner sängen till kortsäng, för nu ska det bli liten. Maria är helt öppen och kanten borta.
In kommer det flera andra som ordnar till lite med saker för att han skulle komma ut.
Maria blir helt fokuserad och har inte så ont längre, nu är det ÄNTLIGEN tid
för att henne att tatag i dedära trycket och få trycka på, hon hade varit så rädd att
trycka på om hon inte fick, då man vet att man inte ska trycka på för att det
kan bli bristningar ner i söderområdet.
Så nu väntade vi bara på att det skulle komma nästa våg av detta underbara trycket.
Vi skrattar, pratar, tar bilder och jag filmar lite då det kommer en "våg" ett tryck.
Jag och Carin möter våra händer bakom marias huvud och hjälper
henne att hålla upp henne med hakan ner mot bröstet för stöd.
Så härligt att vi håller i varandra och har Maria mellan oss.
Så otroligt underbart att se henne föda vårat barn.
Så fokuserad, så driven och så i fokus med stunden, alvaret, lyckan över att var där.
Hon är tuffsig och ruffsig i håret av alla blöta handdukar som
vi la kalla av vatten på hennes panna, håret har blivit lockig av svettet
i nacken och hennes härligt vågiga fina hår ligger över hennes
nu bara axlar då vi har knäppt upp skjortan för att Eliyah ska lägga sej hud mot hud mot henne.
Kl är nu 20.50 och eliyah´s hjärtljud går igen ner sej lite och värkarna tog som av.
In kommer då en läkare som tycker sej bestämma att det ska klippas.
Carin och jag kollar på varandra, vill inte oroa maria och väljer
att inte säga något, det går fort nu, fast sakta.
Maria har då en värk till, trycker på, och vi ser hans lilla
huvud som kommer ut med hår, mörkt hår och jag gråter.
Maria torkar mina tårar och ger mej den dära blicken, den dära varma härliga blicken, lite groggy av lustgasen och slut av allt kämpande.
Då sen då det är vila mellan värkarna bestämmer sej fröken Läkare för att klippa....AJ AJ AJ!
Man ska klippa då man har en värk, då huden är spänd
och då mamman som föder inte är lika medveten om klippet.
Sen kommer dom med en sugklocka och sätter på litens lilla
huvudtipp som kollar ut med de lilla söta håret.
Två värkar senare och massa piller för att sätta på Kiviklockan igen på huvudet på så lossnar den en sista gång och Linda säger att det inte behövs mera till läkaren.
Vi håller om varandra jag och Carin under Marias tossiga
lockiga hår och hon trycker på en sista gång, och hans huvud är ute, jag kollar,
han är såååå fin, sen kommer hela han bara ut!!!
Har jag gjort detta? är det såhär det ser ut, här är han...... Vi gråtskrattar,
Carin och jag är i chock, maria andas lättad och vi kollar på honom där han ligger.... gråter så fint.
Kameran kommer fram, vi tar bilder, pussar på varandra, strycker på Marias kind.
Hon är så otroligt duktig, världens bästa, vilken praktförlossning och vilken kvinna.
Jag får klippa navelsträngen, vilken kick, och Carin lyckas få med det på bild också..Bilder kommer på bloggen innom kort, alla är på en annan kamera! =)
Älskling....... Du va så duktig!
Maria ber att dom ska kolla igen, och Linda säger att nu är det dax
att bädda ner sängen till kortsäng, för nu ska det bli liten. Maria är helt öppen och kanten borta.
In kommer det flera andra som ordnar till lite med saker för att han skulle komma ut.
Maria blir helt fokuserad och har inte så ont längre, nu är det ÄNTLIGEN tid
för att henne att tatag i dedära trycket och få trycka på, hon hade varit så rädd att
trycka på om hon inte fick, då man vet att man inte ska trycka på för att det
kan bli bristningar ner i söderområdet.
Så nu väntade vi bara på att det skulle komma nästa våg av detta underbara trycket.
Vi skrattar, pratar, tar bilder och jag filmar lite då det kommer en "våg" ett tryck.
Jag och Carin möter våra händer bakom marias huvud och hjälper
henne att hålla upp henne med hakan ner mot bröstet för stöd.
Så härligt att vi håller i varandra och har Maria mellan oss.
Så otroligt underbart att se henne föda vårat barn.
Så fokuserad, så driven och så i fokus med stunden, alvaret, lyckan över att var där.
Hon är tuffsig och ruffsig i håret av alla blöta handdukar som
vi la kalla av vatten på hennes panna, håret har blivit lockig av svettet
i nacken och hennes härligt vågiga fina hår ligger över hennes
nu bara axlar då vi har knäppt upp skjortan för att Eliyah ska lägga sej hud mot hud mot henne.
Kl är nu 20.50 och eliyah´s hjärtljud går igen ner sej lite och värkarna tog som av.
In kommer då en läkare som tycker sej bestämma att det ska klippas.
Carin och jag kollar på varandra, vill inte oroa maria och väljer
att inte säga något, det går fort nu, fast sakta.
Maria har då en värk till, trycker på, och vi ser hans lilla
huvud som kommer ut med hår, mörkt hår och jag gråter.
Maria torkar mina tårar och ger mej den dära blicken, den dära varma härliga blicken, lite groggy av lustgasen och slut av allt kämpande.
Då sen då det är vila mellan värkarna bestämmer sej fröken Läkare för att klippa....AJ AJ AJ!
Man ska klippa då man har en värk, då huden är spänd
och då mamman som föder inte är lika medveten om klippet.
Sen kommer dom med en sugklocka och sätter på litens lilla
huvudtipp som kollar ut med de lilla söta håret.
Två värkar senare och massa piller för att sätta på Kiviklockan igen på huvudet på så lossnar den en sista gång och Linda säger att det inte behövs mera till läkaren.
Vi håller om varandra jag och Carin under Marias tossiga
lockiga hår och hon trycker på en sista gång, och hans huvud är ute, jag kollar,
han är såååå fin, sen kommer hela han bara ut!!!
Har jag gjort detta? är det såhär det ser ut, här är han...... Vi gråtskrattar,
Carin och jag är i chock, maria andas lättad och vi kollar på honom där han ligger.... gråter så fint.
Kameran kommer fram, vi tar bilder, pussar på varandra, strycker på Marias kind.
Hon är så otroligt duktig, världens bästa, vilken praktförlossning och vilken kvinna.
Jag får klippa navelsträngen, vilken kick, och Carin lyckas få med det på bild också..Bilder kommer på bloggen innom kort, alla är på en annan kamera! =)
Älskling....... Du va så duktig!
