Dagen då Eliyah kom till oss.... Fortsättning!
Kl va strax efter 15 den 24 januari och jag hör hur Maria frågar om hon skulle kunna få ta en Panodil....
- Ja svarar jag, KLART att du får.
Sen somnar jag om, för Maria är helt i fokus på att jag SKA iväg och jobba ikväll, skulle börja jobba den em kl 17.
bEHÖVER DÅ VILA LITE TILL, DÅ JAG DEN HELGEN OCH NATTEN INTE KUNNAT SOVA!
Vaknar igen strax efter 16 igen av att jag hör Maria sitta inne i finrummet och gråta.....så jag
ringer upp Jeanette på jobbet och säger att det kommer bli BB för oss i natt och om det finns någon som kan ta mitt pass?
Jeanette önskar lycka till och jag är helt fokuserad då jag möter Marias blick medans jag går in i rummet.
Klassisk musik spelas inne i rummret, tända ljus och ÄLSLINGEN sitter mitt i soffan med vossarna med sej och värmekudde på magen, den stora fina runda magen som medans hon sitter med tårarna som varmt trillar ner för hennes kind ändrar form från rund och go, till hård och TOPPIG!
Sätter mej med henne, tårarna är närvarande helatiden och vi sitter med musiken, ljusen och varandra ett tag, bara alvaret som finns med oss, blickarna som vi byter med varandra är fyllda med spänning och förväntan.
SÅ OTROLIGT SKÖNT att vi hade värktimern på våra mobiler, skönt att bara kunna vara med varandra och maria säger till då jag skulle trycka gång "värken" och trycka av den.
Maria va så otroligt duktig, hon andades med värken och vi la fokus på att se fram, och då det blev för jobbigt pratade vi om tripper ut i skogen med Drifwa i täten som drog oss och barnen i pudervit snö i fjällen.
Jag ringde in till Förlossningen och fick prata med en Linda(världens bästa LINDA på förlossnigen) och pratade lite omm hur nära värkarna va, så otroligt skönt att prata med henne, PIRR i hela kroppen.
Man förstod att här står jag nu, står just nu och pratar med förlossningen för att vi ev ska åka in på ett tag.
Vi ska ha BARN!!!!!
Maria ville inte åka in då Linda erbjöd sej att välkommna oss på Förlossningen.
Så vi la på jag och linda.
Efter bara ca 7 minuter mörjar Maria må illa..... springer mellan värkerna in på Toan och spyr.
Ringer upp till Förlossningen igen och det är Linda som svarar.
Hon säger även då att vi är välkommen in, men maria kramar om toan en gång till gråter och säger nej.
Hon tänkte att detta skulle ge med sej som det brukar göra och hon va rädd att vi skulle åka in i onödan.
Linda säger med en härlig röst och jag kan se att hon säger det samtidigt med glimten i ögat, - Vi ses snart!!!!
Jag ringer då i samma veva upp till Blivande Mormor och Morfar och dom åker ner på ett Kick.
Så härligt att ha Carin med sej, då vi sen LÄNGE sagt att Carin skulle följa med på Förlossnigen.
Kent tyckte det va jobbigt, och fokuserade sej mest på att var inne i Eliyas barnrum och slipa, plocka......flytta på saker från ett ställe till ett annat.
Klockar värkarna och jag börjar må illa......OJ kanske vore kanon om vi innan vi åkte in till förlossningen skulle äta någon Middag.
Maria borde nog äta något hon med.
Tonerna från den klassiska musiken flyter med i huset, jag vet att middagen blev gjord och serverad, men minns inte riktigt hur eller när jag va inne i köket, allt är som i en "Dimma", man är vaken men som i en drömm, medveten men långt borta......
Sprang och tårkade tårarna många gr inne i köket, tog tre djupa andetag med Carin många gr och fick fnissSkratt attacker lite nu och då!
Maria kunde inte äta, igentligen inte vi heller, men tryckte ändå i oss.
Sen börjar maria efter kl 18 att mera ligga ner mot golvet än sitta i soffan då det kommer en värk....och dom kommer tätt.
Nu har hon det jobbigt och värmekudden hjälper inte vidare mycket, hon kräks igen.
Jag ringer nu Förlossningen och säger aatt nu kommer vi på ett tag.
Soffe har just då kommit över och möter oss i hallen.
Maria får då för sej att gå på toan och LÅSER in sej...
?????? VAAAAAAAAAAAAAAARFÖR funderar jag då.......Orolig och nervös står jag helt maktlös utanför och hör hur hon gnyr ut Aj aj aj, men tysst, hon HATAR att gnälla, klaga och göra sej mjäkig.
Efter panikslagna minuten för mej medans hon är inlåst på toan är vi på gång, hjälper med skor, jacka, värmer vetekudden som jag sen glömmer i mickron.
Soffe står och kramar om Maria i två värkar som bara avlöser varandra och soffe möter våra blickar, med tårar i dom hon med.
Kent väntar i bilen....
Det tar 5 minuter att ta oss ut... Maria har ont.
Men nu är kl snart halv 7 och vi sitter i bilen på gång till Förlossningen!!!!
- Ja svarar jag, KLART att du får.
Sen somnar jag om, för Maria är helt i fokus på att jag SKA iväg och jobba ikväll, skulle börja jobba den em kl 17.
bEHÖVER DÅ VILA LITE TILL, DÅ JAG DEN HELGEN OCH NATTEN INTE KUNNAT SOVA!
Vaknar igen strax efter 16 igen av att jag hör Maria sitta inne i finrummet och gråta.....så jag
ringer upp Jeanette på jobbet och säger att det kommer bli BB för oss i natt och om det finns någon som kan ta mitt pass?
Jeanette önskar lycka till och jag är helt fokuserad då jag möter Marias blick medans jag går in i rummet.
Klassisk musik spelas inne i rummret, tända ljus och ÄLSLINGEN sitter mitt i soffan med vossarna med sej och värmekudde på magen, den stora fina runda magen som medans hon sitter med tårarna som varmt trillar ner för hennes kind ändrar form från rund och go, till hård och TOPPIG!
Sätter mej med henne, tårarna är närvarande helatiden och vi sitter med musiken, ljusen och varandra ett tag, bara alvaret som finns med oss, blickarna som vi byter med varandra är fyllda med spänning och förväntan.
SÅ OTROLIGT SKÖNT att vi hade värktimern på våra mobiler, skönt att bara kunna vara med varandra och maria säger till då jag skulle trycka gång "värken" och trycka av den.
Maria va så otroligt duktig, hon andades med värken och vi la fokus på att se fram, och då det blev för jobbigt pratade vi om tripper ut i skogen med Drifwa i täten som drog oss och barnen i pudervit snö i fjällen.
Jag ringde in till Förlossningen och fick prata med en Linda(världens bästa LINDA på förlossnigen) och pratade lite omm hur nära värkarna va, så otroligt skönt att prata med henne, PIRR i hela kroppen.
Man förstod att här står jag nu, står just nu och pratar med förlossningen för att vi ev ska åka in på ett tag.
Vi ska ha BARN!!!!!
Maria ville inte åka in då Linda erbjöd sej att välkommna oss på Förlossningen.
Så vi la på jag och linda.
Efter bara ca 7 minuter mörjar Maria må illa..... springer mellan värkerna in på Toan och spyr.
Ringer upp till Förlossningen igen och det är Linda som svarar.
Hon säger även då att vi är välkommen in, men maria kramar om toan en gång till gråter och säger nej.
Hon tänkte att detta skulle ge med sej som det brukar göra och hon va rädd att vi skulle åka in i onödan.
Linda säger med en härlig röst och jag kan se att hon säger det samtidigt med glimten i ögat, - Vi ses snart!!!!
Jag ringer då i samma veva upp till Blivande Mormor och Morfar och dom åker ner på ett Kick.
Så härligt att ha Carin med sej, då vi sen LÄNGE sagt att Carin skulle följa med på Förlossnigen.
Kent tyckte det va jobbigt, och fokuserade sej mest på att var inne i Eliyas barnrum och slipa, plocka......flytta på saker från ett ställe till ett annat.
Klockar värkarna och jag börjar må illa......OJ kanske vore kanon om vi innan vi åkte in till förlossningen skulle äta någon Middag.
Maria borde nog äta något hon med.
Tonerna från den klassiska musiken flyter med i huset, jag vet att middagen blev gjord och serverad, men minns inte riktigt hur eller när jag va inne i köket, allt är som i en "Dimma", man är vaken men som i en drömm, medveten men långt borta......
Sprang och tårkade tårarna många gr inne i köket, tog tre djupa andetag med Carin många gr och fick fnissSkratt attacker lite nu och då!
Maria kunde inte äta, igentligen inte vi heller, men tryckte ändå i oss.
Sen börjar maria efter kl 18 att mera ligga ner mot golvet än sitta i soffan då det kommer en värk....och dom kommer tätt.
Nu har hon det jobbigt och värmekudden hjälper inte vidare mycket, hon kräks igen.
Jag ringer nu Förlossningen och säger aatt nu kommer vi på ett tag.
Soffe har just då kommit över och möter oss i hallen.
Maria får då för sej att gå på toan och LÅSER in sej...
?????? VAAAAAAAAAAAAAAARFÖR funderar jag då.......Orolig och nervös står jag helt maktlös utanför och hör hur hon gnyr ut Aj aj aj, men tysst, hon HATAR att gnälla, klaga och göra sej mjäkig.
Efter panikslagna minuten för mej medans hon är inlåst på toan är vi på gång, hjälper med skor, jacka, värmer vetekudden som jag sen glömmer i mickron.
Soffe står och kramar om Maria i två värkar som bara avlöser varandra och soffe möter våra blickar, med tårar i dom hon med.
Kent väntar i bilen....
Det tar 5 minuter att ta oss ut... Maria har ont.
Men nu är kl snart halv 7 och vi sitter i bilen på gång till Förlossningen!!!!
