Hur ska man vara då!?
Är vi folk programerade in att ALLTID tycka att nått är jobbigt, att ALLTID klaga över nått?
Har man inte ditt, ska man klaga över datt?
Har man detta skulle det vara bättre med de andra.
Har jag detta, så har någon annan de bättre.....Om det är varmt, så är det för varmn, snön kommer, men vafan, då är det för mycket!
För sen finns det "folk" och "folk" med har jag märkt...... de som står starka, trotts hon har förlorat både bror och mor samma år, med som ÄNDÅ är den vackraste och lyckligaste jag känner, är så tacksam över att hon har två söner och en dotter som lever, som har barn och barnbarn, bonus barnbarn och vet att det har kunnat vara värre....
Som har ont i kroppen , men ändå tacksam över att hon idag inte har så ont och inte är så trött!
De som kämpar med två jobb, räkningar och hus, men ändå är tacksam över att få jobba, inte klagar eller gnäller.......
De som har blivit friska efter sjukdom och är så taksam över att vara vid liv.
De som ser varje dag som en lycka, och inte gnäller sönder den för det ena löjliga eller skitonödiga saker man ändå inte rår på!
Finns de som får alt serverat på ett silverfat, som inte behöver jobba och som får allt den pekar på, som ÄNDÅ klagar på att det inte är bra nog och kunnat vara bättre....
Som finner ledsamhet och deppighet i tammetusan ALLT och inte nått är bra nog!!!!
Som gnäller på alla andra och finner enbart tacksamhet mot någon annan om den gjort nått för dej!
Så vad är det för skilnad i tänket på dessa olika människor!?
Hur kan det komma sej att vissa är glad för en 100 lapp i en gammal jacka, medans den andre bara klagar över att ja, men den 100 lappen är inte nått värt, för man behöver mera....
Vist att man har dagar då man är på "deppigare" humör, då man känner sej rätt låg och jävligt gnällig, men det är någon dag mellan månaderna, men sen finns de dessa olika personligheter som alltid ska gnälla över nått, de man möter på och frågar hur det är och det är bara OLYCKA och jobbigheter.
De som ser alla motgångar under dagen istället för nått man kan fokusera på att övervinna och bli bättre på och LÄRA Sej nått av!
De finns de människorna som lägger all sin olycka på andras händer, på andras samveten och som skyller ifrån sej på sin otur på andra.....ALLTID!
Där man gnäller över allt och har hela sin existens på att klaga och gnälla, vill att folka ska TYCKA SYND OM!
Förstår inte.... jag förstår inte hur det kan vara så!?
Vad är det för olikheter i deras personligheter och vad är det som gör att en blir på ett sätt och den andra på ett annat!?
Så hur ska man vara då!?
och vad är okey?
Tvekar inte en sekund på att alla mår dåligt, att alla har problem mer eller mindre, stora eller små saker.
Men vad är det som gör att andra förstorar upp , lägger till tusen saker och vill dra allt och alla med sej ner i helvettet och den som skiner som en sol och finner lyckan i många andra saker, som löser problemet och finner lyckan i allt de andra!?
Har man inte ditt, ska man klaga över datt?
Har man detta skulle det vara bättre med de andra.
Har jag detta, så har någon annan de bättre.....Om det är varmt, så är det för varmn, snön kommer, men vafan, då är det för mycket!
För sen finns det "folk" och "folk" med har jag märkt...... de som står starka, trotts hon har förlorat både bror och mor samma år, med som ÄNDÅ är den vackraste och lyckligaste jag känner, är så tacksam över att hon har två söner och en dotter som lever, som har barn och barnbarn, bonus barnbarn och vet att det har kunnat vara värre....
Som har ont i kroppen , men ändå tacksam över att hon idag inte har så ont och inte är så trött!
De som kämpar med två jobb, räkningar och hus, men ändå är tacksam över att få jobba, inte klagar eller gnäller.......
De som har blivit friska efter sjukdom och är så taksam över att vara vid liv.
De som ser varje dag som en lycka, och inte gnäller sönder den för det ena löjliga eller skitonödiga saker man ändå inte rår på!
Finns de som får alt serverat på ett silverfat, som inte behöver jobba och som får allt den pekar på, som ÄNDÅ klagar på att det inte är bra nog och kunnat vara bättre....
Som finner ledsamhet och deppighet i tammetusan ALLT och inte nått är bra nog!!!!
Som gnäller på alla andra och finner enbart tacksamhet mot någon annan om den gjort nått för dej!
Så vad är det för skilnad i tänket på dessa olika människor!?
Hur kan det komma sej att vissa är glad för en 100 lapp i en gammal jacka, medans den andre bara klagar över att ja, men den 100 lappen är inte nått värt, för man behöver mera....
Vist att man har dagar då man är på "deppigare" humör, då man känner sej rätt låg och jävligt gnällig, men det är någon dag mellan månaderna, men sen finns de dessa olika personligheter som alltid ska gnälla över nått, de man möter på och frågar hur det är och det är bara OLYCKA och jobbigheter.
De som ser alla motgångar under dagen istället för nått man kan fokusera på att övervinna och bli bättre på och LÄRA Sej nått av!
De finns de människorna som lägger all sin olycka på andras händer, på andras samveten och som skyller ifrån sej på sin otur på andra.....ALLTID!
Där man gnäller över allt och har hela sin existens på att klaga och gnälla, vill att folka ska TYCKA SYND OM!
Förstår inte.... jag förstår inte hur det kan vara så!?
Vad är det för olikheter i deras personligheter och vad är det som gör att en blir på ett sätt och den andra på ett annat!?
Så hur ska man vara då!?
och vad är okey?
Tvekar inte en sekund på att alla mår dåligt, att alla har problem mer eller mindre, stora eller små saker.
Men vad är det som gör att andra förstorar upp , lägger till tusen saker och vill dra allt och alla med sej ner i helvettet och den som skiner som en sol och finner lyckan i många andra saker, som löser problemet och finner lyckan i allt de andra!?
