Natten innan Eliyah kom skrev jag detta!
Dom säger att "den som väntar på något gott väntar aldrig för länge,"....men denna väntan är lång, nått otroligt lång och timmarna sniglar sej fram men ändå springer förbi. Nu är det en så konstig väntan, då vi inte har någon dag eller timme att ta på, något riktigt, ett mål, något konkret slut på väntan.
Vi vet att det kommer hända, men inte när....eller hur med för den delen. Och för mej är detta otroligt olidligt jobbigt och omringat av massa frågor.
Extra jobbigt då jag ska jobba och det är annat runt, då det är mycket annat kring allt detta underbara och all denna väntan som gör att såret i magen växer sej större och större. Detta är jobbigt.
Längtar, väntar hoppas och ber. Önskar att det bara vore allt detta underbara bra och att vi slapp det jobbiga som är nu också.
Men det kommer att bli bra, allt är underbart. Är bara mycket nu som gör det lite mindre lyckligt i den stunden som enbart skulle fått bestå av ren och ofläckad lycka. Lyckan i att få barn!
Ska försöka somna nu... Försöka förtränga längtan, förtvivlan och uppgivenheten som olyckligtvis infaller sej och försöka drömma mej bort till förlossningen och känslan av att hålla i vårat barn för första gången.
Krama om denna underbara kvinnan som väntar vårat barn och ger det all sin värme och allt de goda och underbara som hon har. Krypa in och gömma mej i hennes vackra hår, andas in hennes lugn och bara njuta av hennes aura! Ta ett djupt andetag och som alltid bli hög på henne, min drog, min Maria.
Den 24 januari kl. 01:30