Thera.......

http://m.youtube.com/index?desktop_uri=%2F&gl=SE#/watch?v=tHAEWUrZrQs

http://m.youtube.com/index?desktop_uri=%2F&gl=SE#/watch?feature=relmfu&v=Fy1FVIllb68

Bara älskar glee

http://m.youtube.com/index?desktop_uri=%2F&gl=SE#/watch?v=hwyL_T8UDg0

En kanske tänker att vara hemma och vara sjukskriven innebär att en plötsligt har ALL tid i världen att göra saker, fast jag vill bara påminna er om att en som är sjukskriven är sjukskriven av en anledning och kan därför kanske inte göra alla saker som borde göras och har kunnas göras tidigare.
Sen bara för att en är hemma så behöver inte det vara den bästa av platser att vila upp sej på.
För det finns alltid saker att göra, plocka, diska, dammsuga och allt de andra som bara ska hinnas med.
Sen då en säger att hen är trött, behöver vila, behöver en paus, så kommer det de flesta av gr en kommentar att - "men du är ju bara hemma", eller -"men du har väll ändå all tid i världen att ha semester".
!!AJ!!

Fast som en fin person som varit sjukskriven en längre period berättade för mej, så har inte en sjukskriven en plats att vara ledig på, en "komma hemifrån", ett BREJK.
En som är sjukskriven har aldrig semester.
Den som är hemma behöver även den miljöombyte och en semester.
Har ni inte varit hemma själv ett längre tag och inser att ibland behöver en semester från semestern, för det ska fixas, dammsugas, rensas och dras i allt då en har tiden till det.
Exakt så är det för mej med, fast energin är frånvarande så är ändå kraven på att bli bra så stora och "att göra saker" är fortfarande på.
En som är sjukskriven har inte semester.

Jag vill hålla med och fick höra liknande saker då jag va mammaledig, men en person BEHÖVER få komma sej ifrån hemmet, få komma sej ifrån alla måsten och krav hemma för att kunna komma hem och tackla de saker på bästa möjliga vis, ladda sina batterier så att alla små "plockerier" går av farten.

Jag som är sjukskriven och inte har något synligt fel, eller mer "accepterat"(va det nu må vara undrar jag många gr) sjukskriven vågar inte gå utanför dörrarna.
Det syns inte på mej hur sönderstressad jag är, hur dåligt jag sovit, hur ont jag har i min mage eller hur mycket mat jag kräkts upp eller hur många gr.
Det är inte något som någon kan se, och förklara sej för alla som frågar(ifrågasätter), om jag skulle vara på stan för att komma hemifrån ett tag och ladda sina batterier eller ta en kaffe med någon tar på den lilla uns av energi jag har.
Inte någon som står där med mej på nätterna då jag har ont, inte någon som vet hur jag svimmar om det är för stressat eller hur min vilopuls ligger på 115 och blodtrycket rasar.

Att jag vill jobba igen och bli frisk är det enda jag vill, till MILJONER %, att återfå min energi, gnista och ork är det enda jag hoppas på och det är dit jag är påväg.
Men det kommer ta tid, det tar energi då människor inte förstår och jag hör pikar om hur jag inte är dålig, eller borde inte vara så trött och de ena med de fjärde.

Att andra människor, omgivningen konstant och på en kontinuerlig nivå ständigt påpekar, kommer med pikar och nyfikna frågor om när jag ska börja jobba, när jag ska göra "ditt och datt", det är inte alltid så roligt.
Jag vet att människan har en nyfikenhet i sin natur och en vilja att "hjälpa till" med sin nyfikenhet och sina påpekanden.
Men efter ett tag blir det många gr för mycket.

När människor konstant frågar om du är gravid bara för att magen är rund.
När människor ständigt frågar om dina projekt, semester, byggen(för alla måste ju vilja lägga ut miljoner på semester, byggen på hus och sommarstugor), då det kommer frågor om giftermål eller förlovning och en kanske är jätte nöjd som enbart sambo och inte vill gifta sej, eller en kanske vill gifta sej och höra alla fråga fråga fråga tillsist blir för mycket.
Då människor nyfiket frågar om din man,pojkvännen för att dom vill höra eller få det bekräftat att du är flata och har en kvinna och barn, det stör mej.
De därav "fulspelet" och "fulfrågorna" som kommer i ren nyfikenhet.

Ja jag vet, människor vill bara vara vänlig, skapa en konversation och lite sådär nyfiket kolla upp varandra.
Fast det kanske inte är så uppskattat då det kommer dessa frågor miljoner gånger från personer som enbart är nyfiken och vill snoka!
Så där ytligt bekanta som ställer sådär djupa personliga "AJ OJ" frågor.

Då nära vänner frågar, sånna som verkligen bryr sej och genuint vill en person de bästa och hjälpa, då svarar jag gärna.
Men då det kommer nyfikna frågor, plumpa saker som jag ska förväntas svara på för att jag fick frågan, kan jag välja att inte göra det, för min skull.
Fast det tar då en massa energi, en massa energi jag inte har eller kan undvara på småsaker som ändå blir stora.

Jag vet att inte många förstår mitt resonemang, kanske jag inte gjorde heller förrän jag stått där och måste förklara mej för personer som jag inte borde förklara mej för miljoner gr.
Har skälv garanterat ställt frågor som inte va okey, frågat när dom ska skaffa barn, ovetandes om att dom kämpat i flera år och varje mens är en sorg utöver någon någon någonsin kommer förstå.
Jag skälv är medveten om att jag sagt fel och idag försöker påminna mej om att inte säga fel. Jag försöker.

Men då det tillsist blir för mycket och rätt irriterande och tröttsamt att behöva försvara sina val, sin stil, sin politik, tro, sexualltitet, sin sjukdom och sitt mående för att det enligt DOM är konstigt, avvikande och skevt, så får jag smak av avsky och jag blir trött, mest leden, otroligt ledsen.
Jag förstår verkligen inte att det är för mej okey vilken du älskar/bli kåt på eller attraherad av, vad du röstar på(ja nästan), vad du jobbar med och vad du lägger dina pengar på,
fast jag märker kommentarer om min läggning, mina val rätt ofta.
Sen då jag säger detta till några, så blir jag ibland tillrättavisad, för dom uppfattade inte det så.

Jag har varit med om då idioter(ursäkta ordvalet) sagt olämpliga saker där en annan bara tyckte det va roligt.
Då skämt om kön, läggningar eller utseende inte varit passande och jag ska "sluta vara så spänd".
Men tar en åt sej av något är det väll ändå den personens rätt att säga till och säga att det gjorde ont, att det va ett "AJ OJ" tillfälle och att ett skämt om fetma till en överviktig kanske inte är så skoj som alla andra tyckte.
Att håna någon i ett skämt om hudfärg osv inte är okey krävs mod att säga till om.
Alla är vi som jag skrivit otaliga gr olika, och vi måste tänka oss alla för, även jag, ja jag är inte perfekt och har garanterat klivit någon på tår, hade då önskat ett litet snällt sms eller mail, en kram eller annat och några ord att hen tog illa vid, så jag kan säga förlåt och tänka att jag inte ska utrycka mej så igen, vad det nu kan ha varit jag sagt.

Så förlåt alla som jag sagt något knas till, förlåt om min okunskap gjorde ont.

Bara mina tankar, funderingar och text som kommit ut, ni får tycka det är fel, ni får tycka jag har fel och ha ett annat synsätt på många saker.
Det respekterar jag, så snälla, respektera då även mina.

Kram till er alla olika människor där ute som alla är viktiga och vackra.

Thera Therese

Vilka fina människor det finns, som lever för att hjälpa och laga, som arbetar med människor och finns till för oss då något händer.
Alla dessa människor som gör ett bra jobb och gör det med respekt för den egna individens behov och önskningar.
Alla spelar en viktig roll och då alla delar fungerar som de ska, så räddar det liv och lagar trasiga hjärtan, psykiskt och fysiskt.
Då alla komponenter fungerar i harmoni ,är det en välsignelse över systemet som är våran sjukvård.

I lördags natt föll jag ihop, hade feber och ätit dåligt, druckit sämre och fast jag börjat med penicillin så hjälpte inte det riktigt hela vägen.

Vaknade till då jag låg i ambulans på väg till akuten.

Nu har jag fått kommit ifrån sjukhuset, med massa vätska i dropp och starka mediciner i blodet så mår jag idag bättre.

Tack alla fina på akuten, på avdelningen jag låg på och för turen att jag inte svimmade och landade på rygg.
Malin och en kvinna som hette Maria, jobbade tillsammans med några kvinnor till som va helt underbara, TACK för att ni tog hand om mej, tack för att ni grattade mej med vård på min födelsedag och ett skratt tillsammans med en kram.
Tack fina fina Lisette för kramen jag fick och den omtanken och oron du visade då du rusade in på rum 16.
Hoppas att vi kan ses snart Lisette, vill träffa Mini Minna :D

Idag sitter jag under värmefilten och ska bara dricka och äta, bunkra upp med energi och värme så att jag kan ta tag i att bli frisk, rensa och sortera.

Mycket som varit och mycket som komma ska.
Lägga den energin jag behöver på onödigheter och mera energi på nödvändigheter.

Tack alla fina för den omtanken jag fått.


Thera Therese

Resan börjar här, hos mej.

Har haft jävla otur ett bra jävla långt tag och ja det är mitt liv och det som jag inte klarar av kanske är en "baggis" för en annan.
Men mina känslor är mina, mina upplevelser är mina och jag kan inte sluta känna, må eller reagera på saker i mitt liv, min kropp enbart för att någon annan eller några andra inte skulle ha känt samma, reagerat lika eller mått som jag gör.

Det som är det underbara och tragiska i allt, att en för många gr måste försvara sej för hur en mår,mått eller reagerat.
För vem säger att den har rätten att döma mej och mina val baserat på hur denne skälv skulle ha gjort!(?????)

Bara denna infektionen nu får gå ut ur kroppen och penicillinkuren är tagen så kommer jag komma åter och fast självklart kommer då andra ha anmärkningar på vad jag väljer att göra/inte göra.

Ska utesluta många att kunna påverka mej mera och inte ge chanser till att människor ska komma in under ytan och få mej att tvivla på mina möjligheter eller mina drömmar.

Det börjar med mej, det börjar med att jag låter problemen rinna av mej som vatten på en gås.

Jag står för mina brister och fel, jag äger mina känslor och även om det inte är de känslorna som alla andra skulle ha, så är dessa mina känslor.
Jag äger stolt min sexualitet, min käft som många gr kan säga för mycket, jag äger mina problem, de problemen med magen, med stressen och med humöret, jag äger allt som är med mej och jag vet att jag måste be om förlåt och bygga upp igen!
MEN gnäll inte på mej då det finns så många som inte ser sina egna brister och fel eller kan ärligt visa upp dem och stå för dem.

Jag är långt ifrån perfekt, jag är bara en vanlig människa som känner, skrattar, gråter och reagerar på samma sätt som alla andra, fast inte för allt som ni gör och ni reagerar inte som jag på andra saker.

Smak, stilar, personligheter är olika,
TACK för det!

Så resan börjar hos mej, att ta mej i kragen, att ändra och förbättra och inte lyssna på allt KRAX från andra som inte tycker jag borde gjort såhär,
Ja jag önskar inte alla val eller handlingar som jag gjort, men jag har bett om förlåt och kan bara gå vidare nu, vända blad och de som vill följa med är välkommen och de som kan acceptera mej som den jag är, så som jag accepterar dom, så är ni förhoppningsvis med mej på början av min nystart i livet.
För nu orkar jag inte vara ledsen längre, nu orkar jag inte tänka om längre eller ha ont och jag orkar inte be om förlåt längre för något jag bett om förlåt för redan, tänker inte be om förlåt till personer som inte behöver ha ett förlåt utan självmant klivit in i en situation.
Jag tänker omge mej med de människorna där jag inte behöver ursäkta mej för hur jag är, vad jag känner eller hur jag mår.

Dessa situationer ska jag skälv ta mej ur, jag kan inte förhindra andras känslor, jag har inte rätt att säga hur en annan ska må eller reagera Öberg mina val eller mitt liv, MEN jag har möjligheterna att inte vara kring dessa människor som inte kan acceptera mej för den jag är.

En fin vän sa till mej efter att jag sagt vilka fina vänner hon hade, - ja jag har valt dom skälv med omsorg!

Det ska även jag göra, välja mina vänner och välja skälv att inte ta skit då någon säger att jag är det ena eller andra och utesluta dom från mitt liv.

Jag fyller imorgon 32 år och det blir början på att SLUTA vara ledsen, SLUTA att ta skit och BÖRJA med att ta ett steg för min skull och ett liv där jag sätter mej och mina drömmar i fokus.
Tycker ni det är jävligt, ja ni har säkert all rätt att tycka det utifrån era egna kännslor och era val i livet, men glömm inte, detta är MITT LIV, där jag med omsorg och ånger tar satts från mina misstag, äger dom och har nu gjort nya val som är MINA!
Snälla respektera detta och döm mej inte, utan innse att detta är något jag väljer, något jag äger och jag vill, inte du/ni.

Grattis till mej och min stundande födelsedag. Jag föddes snart för 32 år sedan, men imorgon föds jag igen på nytt och börjar på första dagen av mitt liv.

Välkommen att ta nya skakande steg med mej, skrämmande dagar där jag inte vågar och tvivlar på vem jag är, dagar då orden inte kan formas rätt och den dagen jag misslyckas i mitt nya liv.
Hoppas ni vill stå med mej, så lovar jag att jag kommer ta med er på de dagar jag lär mej springa, då jag skrattar så jag gråter och älskar så innerligt att allt annat står still.
Ta mej för allt jag är så kommer jag älska er för allt ni är!

Thera Therese

Allvarlig urinvägsinfektion, för snabb puls, feber och om jag inte blir bättre så måste jag ringa sjukhuset.
Har så ont i mina njurar och fungerar inte utan Alvedon.

Soffan är varm och go och vetekudden värmer skönt bak på mina njurar.

Har nu legat utslagen måndag, tisdag och onsdag i soffan, ont överallt, feber och trött.
Onsdag började jag känna av att jag hade ont i njurarna så blev lite orolig.
Igår va jag feberfri men hade ondare i njurarna och på höger sida så va det blixtrar som kom och gick med aj aj.

I natt kunde jag inte somna, hade ont i lederna igen, min mage skrek och magsåret gör sej påmint då jag ätit dåligt dessa dagar.
Får ondare och ondare i ryggen, mest höger sida och har ont i halsen, går upp och letar bra halstabletter och hittade Bafucin.
La mej igen, men det gör för ont i ryggen så jag bestämmer efter en timme att ta Alvedon.
Kommer upp till hallen och det gör så ont, ska hämta ett glas med vatten och sen blir jag stående i köket mot köksbordet, kramp, mår illa, är yr och blir rädd.
Står där ett bra tag och det går verkligen inte över!
Ropade på hjälp tillsist.
Har så ont i ryggen och Alvedon är i omlopp ändå i kroppen och vetekudde på ryggen.

Ringde vårdcentralen och kommer ha läkartid kl 14.
Känns en aningens sent och långt dit då jag haft ont och övervägde akuten inatt kl 4!

När blir för mycket tillsist bara FÖR MYCKET!?

Inser idag att det är många som varit med om lika saker i livet efter morgonens blogg, att många andra har fighter om att bryta sej fri från normer och dess konsekvenser det får av att inte passa in, de "bestraffningarna" som en får utså, klumpiga kommentarer om varför en inte vill ha barn, att ens jobb är obetydlig(enligt den med ett "viktigare" jobb då såklart), att en inte hittat den rätta mannen om hon säger att hon är lesbisk, eller ännu värre bisexuell, för en måste väll bestämma sej ändå för ett kön!!!!(???)

Att kvinnor får utstå att höra att en som
är kvinna självklart måste skaffa barn, gifta sej om du är förlovad, skaffa hus, hund och sommarstuga, båt och skoter.
För det är det som förväntas av dej!
Men om detta "paket" inte alls intresserar dej, om du har andra drömmar och mål med ditt liv, där det inte finns med barn, hund eller hus.
Är det då okey att tycka att du är "felande" och att du är mindre kvinna för att du inte vill ha barn!

Det är många som varit med om att betala priset av att en inte följer de normerna som är skapade för hur vi ska vara, tycka, äta, sova skita och dö!
Många har inte upplevt hot, våld eller känslan av att vara hatad/jagad för ens vikt(för du måste vara smal och vältränad) för ens sätt att prata( för en kvinna ska vara blyg och tyst ), vem du väljer att älska, dras till eller blir kåt på( för en måste dras till motsatta könet och hen måste vara snygg, i din "klass" och ha ett bra jobb) och hur en ska vara som mamma( baka bullar, vara på alla föräldramöten och vara där med alla svar på alla frågor )!
Det är inte många som blir utstötta av vänner, förlorar jobb och det sociala livet, inte heller många som hotas att tvångssteriliseras för att du vill göra en korrigering av det kön du fick som inte stämmer med den du känner att du är!
Inte många som varit med om äckliga kommentarer om att du som flata behöver Kuk(ursäkta de som blir stötta) för att se att du säkert ska bli botad av din lesbiskhet!(ja det händer).

Normer är väll bra då det gäller saker som visar hur samhället ska fungera smidigt, kösystemet, stå på rätt sida av rulltrapporna i Stockholm.
Sånna normer är bra, de som är mindre bra är de normer som utesluter människor, stöter bort för att du har rosa, retas om du har glasögon, fel kläder!
Det är de normerna som är så farliga!
Då människor inte vet varför dom känner så starkt att någon är knasig för att hon är så "på", han är så "fjollig", hen är för fet, dom är inte jämngammal osv!

Skönt att se att fler tycker det är jobbigt och att andra varit med om de konsekvenser som kommer av att bryta normen!

Ta hand om varandra!
Acceptera varandra<3

Att kunna prata med varandra är otroligt viktigt, så vad händer om en inte kan göra sej förstådd, när orden inte är de som förväntas och de som uppfattas inte som det är meningen. Då viljan till att kommunicera är olika och krockar? Hur lösa saker då?

Alla är vi medvetna om att vi är olika vi människor, att en inte kan anta det ena eller det andra enbart basserat på könet, utseende, musiksmak eller livssituation.
Så varför förväntas det ändå att alla ska tycka lika, bete sej lika, argumentera lika och vara lika varandra i olika situationer.
Vad hände med att alla uppfattar saker olika, alla har vi olika gränser till när det brister eller stärker.

Att gå om varandra i olika faser i livet är oundvikligt, syskon, föräldrar och i kärleksrellationer, livspartner.
Och då det är man och kvinna är det okey att vara olika har jag märkt,( ja för att då lägger en enbart fokus på xx och xy, på våra kön och inte alls räknar med livserfarenheter eller att det kanske inte alls spelar roll hur ledsen en blir i olika saker igenom livet enbart basserat på ens kön, *fånigt* ) men med enbart biologiska grupperingar , man och man, kvinna och kvinna så ska det tyckas lika.
Har märkt att en kvinna blir betraktad som "onormal" om hon inte vill skaffa barn....(?????) och anses vara för på och odräglig om hon tar för sej i arbetslivet och privat, för en kvinna "ska" vara på ett vist sätt.(?)
Jag ifrågasätter nu de krav som ställs på oss människor enbart baserade på våra yttre kön!
Spelar inte samhället roll? Erfarenheter, möjligheter? Och den fria viljan i hur vi är, hur olika vi är.

Hur sammanfatta detta med kommunikation kan ni då undra.
Jo, för du som är kvinna, ska bara pedagogisk, du som kvinna ska vara lyhörd, du som kvinna ska vara förstående och alltid väldigt emetionell....
Fast om jag inte enbart är detta?
Om jag är högljudd, om jag är arg och förbannad, om jag är jag, så är det otroligt jobbigt att bli "onormal" bara basserat på hur jag "borde" vara som kvinna i vissa situatoner.
Jag blir galen....ledsen och förolämpad.

Alla är vi olika!PUNKT!
Och jag vill inte, bör inte, tänker inte bli placerad i ett fack hur jag "borde" vara för att det är det "normala", ja men detta är då mitt liv, mina åsikter och mina känslor, är det inte då "normalt" i allra högsta grad för mej?
Så varför kan det inte få vara så?
Att alla tänker ett steg längre än sina egna roller och utanför sina egna väggar, erfarenheter och kan se till andras sätt att tolka, uppleva och känna samma situation som du, fast på ett annat vis.

Att kommunicera, att få fram det en känner, det en tänker till den/de andra på ett så bra sätt som möjligt och hålla en dialog med respekt och förståelse för den andras tolkning, upplevelse är något som jag märker är otroligt svårt och många som inte kan sträcka tanken ett steg längre än de egna uppfattningarna och känslorna.

Så vad göra då en ska kommunicera på bästa vis då det fastnar i hur, varför och sättet det tolkas.?

Jag är trött på att inte få vara/reagera/kommunicera/uppfatta saker/känna hur jag vill för att det är en mall på hur jag borde vara enbart baserat på mitt kön eller hur "normala" människor är och alla andra sätt att vara/känna/kommunicera/uppfatta och känna är fel och defekta.

Jag borde vara hetero, borde vara blygare, borde vara tystare i grupp, får inte tycka om mej skälv, borde inte ha en drivande sexlusst, borde inte ifrågasätta regler och lagar, borde inte vara massa saker, men ändå så är jag inte hetero, jag är Inge blyg, jag är långt ifrån tystlåten och jag har som alla andra en lust till att bli älskad och ha sex.
Så det är normalt, för jag är jag och jag tycker som jag gör, känner som jag känner, reagerar så som jag reagerar för att jag är jag, inte mitt kön eller normen om hur en kvinna/mamma/dotter ska vara.
Jag är jag lika mycket som jag vill att ni ska vara ni, du får vara som du vill.

Alla är vi olika och reagerar olika i lika situationer så varför ska det vara så svårt att förstå det.
Att utvecklas och ha förståelse för varandras känslor är så viktiga i att kunna kommunicera med varandra.
Oavsett om du är man eller kvinna, dotter eller pappa.

Tänk ett steg längre och förbi dina egna kännslor och din egna reaktion och normerna, så kommer alla klara av att da dialog med varandra utan att kalla varandra "onormalla" sjuka och felande.

God morgon världen, ja iallafall morgon för god är den inte här hos mej med feber och ont i njurarna.
Dag 4 som sjukling.
(sen om du hade varit på jobbet och inte klagat över 37,6 i feber för att det är minsan inte alls feber får stå för dej, jag har 36 i normaltemp och kan inte hålla uppe ett sken av "okey" för att jag har feber då jag har 37,6 och JAG, jag mår pyton idag, jag kan inte fast jag är mamma och kvinna vara sjuk och laga middag samtidigt, jag kan inte strunta i hur ont jag har exakt överallt för att jag enbart är född med delar som tillhör en kvinna, jag är vek och fjantig då jag är sjuk, för det är jag och hur jag känner och är)

Respektera varandra där ute och tänk utanför normen idag.
Kram

Då är det snart den där dagen som gör att ett nuffer ändras hos mej, inte ändras det på vågen eller på längden utan helt enkelt har det gått ytligare massa dagar, årstider och jag lägger till fler gråa hår, jag fyller snart år.

Detta året blir det 32 år som jag funnits till och jag undrar om jag kan få ställa in min födelsedag?
Inte för att jag inte gillar att jag blir 32 år, inte för att jag inte gillar presenter eller gillar tårta och massa olika sorters småkakor och bullar, inte för att jag inte gillar att tända ljus hemma och fundera vilka som kommer att knacka på dörren eller ringa, även för den delen skriva något gulligt på FB.
Jag orkar bara inte fylla år, orkar inte städa, orkar inte baka tårta, orkar inte koka kaffe, orkar inte tänka vem som går på LCHF, vem som har gluten och vem som inte tål mjölk eller inte gillar banan i tårtan och orkar inte köpa massa fika, göra två tårtor och sen kommer det två tårtbitar.
Orkar bara inte.
Kan jag ställa in min födelsedag? Ställa in min födelse?
Ta det på den 29 februari?,
bjuda in till kalas då........(2016)

Jag vaknade i måndags med feber, ont i mina knän, under mina armar, känns som om jag skakar och även håret på huvudet gör ont.
Kollade min temperatur och den låg på 37.5 och det är för mej feber.
Svimmar fjantigt då jag har 38 grader i kroppen.
Har en låg normaltemperatur så jag är inte som alla andra "normala" människor då tyvärr.

Så dagarna måndag, tisdag och det som passerat av denna onsdag har spenderats i soffan under en filt med mjuka kläder och tofflor på mina fötter.
Fryser och svettas och känns inte alls så piggt från denna sidan av bloggen.
Har dammsugit och diskat undan, men det kommer en aldrig undan med, har inte behövt göra det i måndags eller igår så en liten kraftansträngning idag va väll på sin plats för att vara "normalt" onormal och sjuk.

Började sticka igår, blev en toffel med ett T på.
Ska göra den andre i det paret så det kan invigas ikväll, känns fint.
Annars är det WF och soffan som håller mej sällskap med tv på och radion i köket.
Annars så stänger jag av och kopplar ner, kopplar av och stänger ner

Borde dessa dagar vara på möte, kopiera papper, köpa frimärken, begära arbetsgivarintyg, posta brev, ringa samtal, boka provtagning på VC, lämna massa blod och vara pigg å glad.
Borde klippa gräs, borde vintra på gården, klippa ner och kratta bort.
Borde plocka äpplen, ta bort filtar och hjälpa till med häcken, studsmattan och borde jobba.
Men istället är det en febrig Therese som har ytligare saker att ta tag i när febern lättar.
Blir säker fullt upp på fredag.

Längtar tills jag får slänga mej i sängen och somna, för kanske är det "bättre" imorgon.
Imorgon kanske jag är "normalt" jag tempererad och inte har ont överallt.
Sätter mitt hopp på imorgon och stickar en toffel till idag.

Igår va inte min dag alls, va nog den jobbigaste dagen med huvudvärk, mensvärk, funderingar och ont exakt överallt utanpå och inuti.
Inuti också på så djupa plan att varenda tanke gjort ont.
Igår va en dag där det inte va en lugn stund över, det va vänner här hela dagen och hundar och fullt upp att det va nära att brista otroligt.
Började gråta flera gr under dagen igår för att jag hade så ont i magen och huvudet och det gör bara ondare i huvudet av att gråta.
Som sagt, det va en dålig dag.

Idag har huvudvärken släppt och inte lika hysteriska kramper i magen.
Så idag känns det som om jag kan fp en bättre dag.

Har ätit en god frukost och diskat.
Sen i kylen väntar nu det en liten deg som jag efter lunch ska göra kakor.
Kolakakor, eller sirapskakor även kallade:)

Idag kl 17 ska min kära mamma bjuda alla sina barn, med respektive och deras barn på middag.
Så ska åka och hämta mina älskade killar senare idag:D
Helt underbart!!!!
Även mormor ska vara med och det känns så mysigt.
Tur att det inte är så jävligt i magen och huvudet idag:)
Vi kommer bli 23 st, så inte det mest optimala att må som jag gjorde igår.

Men ny dag och nya möjligheter, ny dag och det känns så fint och bra...

Förlåt för mitt förra inte så härliga inlägg, fy sy så deprimerande det va att läsa. ILLA!

Nu kaffe och tv:D

Thera

Varit en sådan fredag där jag mest velat gråta, varit redigt låg idag och har så otroligt ont i magen så att ens försöka vara glad eller uppåt är helt omöjligt.
Tung i huvudet och alla miljoner tankar är på konstant.
Saker som gör mej ledsen att tänka på, några saker som känns jobbigt och jävla pissigt att behöva tas beslut om!
Men jagvslår väll locket på som alltid och hoppas att det inte kommer påverka, klädnypa över näsan för att förtränga stanken, lappar över ögonen så jag inte ser problemen, spik i hjärtat med tejp för att hålla ihop hjärtat. Stoppad in papper i öronen så jag inte hör något och tvingar mej att mentalt lägga siden runt hjärnan så att jag inte behöver tänka mer i onödan.

Allt som jag funderar på sopar vi in under mattan och sen finns det inte mera.

Ta fram leendet och skrattar ett påklistrat lämpligt högt och fjantigt skratt så jag inte gör någon illa till mods.

Pratar om väder, avföring, mat och andra ytligheter för att inte gå längre ner på ytan.

Mensverk från helvettet, inte ätit lunch eller middag.
Känns ju bra.

Strunta i att läsa detta deprimerande skit inlägg, ta inte åt er, bry er inte om nått, bara JAG som gnäller på mej och inte någon annan.
Så koppla inte in er i mej och bli less på mej får något som inte rör er.

Sådär.